Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

Fig 11. Pilspetsar och en kniv (till höger) från
Hus XI:2. Vendeltid. FyndId (från vänster): 2990,
2941, 3487, 2989. Skala 1:1. Foto: Mattias Ek,
SSLM Idng20090801.
Fig 12. Glaspärlor från Hus XI:2. Vendeltid. FyndId:
3000 (vänster) respektive 3489. Skala 1:1.
Foto: Mattias Ek. SSLM Idng20090780.
Fig 13. Nålspets av ben/horn från Hus XI:2. Vendeltid.
FyndId: 2617. Skala 1:1. Foto: Mattias
Ek. SSLM Idng20090784.
24
det istället har rört sig om t.ex. torkställningar. En av
konstruktionerna (Hus XXIV) inneslöt en härd (A230),
men sambandet dem emellan är oklart. Det är osäkert om
konstruktionerna är samtida med gårdsbebyggelsen eller
härrör från en äldre fas.
Gårdsläget övergavs troligen redan under loppet av
vendeltid till förmån för bytomtsimpedimentet i sydöst där
lämningar efter ett vendeltida bostadshus också påträffades
(Hus XI:2). Lämningarna, som var kraftigt fragmenterade,
bestod av ett raseringslager, rester efter ett golv av lera och
stenar, en ugn och stolphål. Byggnadens konstruktion och
ursprungliga storlek kunde inte avgöras. En stor mängd
lerklining och bränd lera i golv- och raseringslagren antyder
dock att huset har haft lerklinade väggar. Fynden från huset
utgjordes bl.a. av pilspetsar, knivar, brynen, glaspärlor,
keramik, en spelbricka, en sländtrissa, vävtyngder och nålar
av ben och järn (fig 11-13). Obrända djurben från golv- och
raseringslagren har daterats till 553-686 respektive 670-891
e. Kr. (kalibrerade dateringar, 2 sigma).
Vid undersökningen av huslämningen framkom rester
efter ytterligare en byggnad på samma plats (Hus
XI:3). Byggnadslämningen utgjordes av rester efter en
syllstengrund vilken var bevarad till en storlek av ca
5 x 3,5 meter. Inga lager eller fynd har med säkerhet
kunnat knytas till byggnaden och dess datering är därför
oklar. Stratigrafiskt var dock byggnaden äldre än Hus
XI:2 och byggnaden kan därmed möjligen dateras till
folkvandringstid/tidig vendeltid.
Till folkvandringstid - tidig vendeltid hör troligen också en
anläggning som har tolkats som en keramikbränningsgrop
och som påträffades vid bytomtsimpedimentets fot i norr
(A963.2). Gropen var närmast trattformad ca 0,6 - 0,9
meter i diameter och ca 0,7 meter djup och hade grävts
ned i lera. Fyllningen i gropen bestod av varvade lager av
kol och keramikfragment i olika stadier av förbränning
vilka åtskildes av lerlinser (bil 10). Kol från anläggningen
har daterats till 397-574 e. Kr. (kalibrerad datering, 2
sigma), men då träkolet kom från tall, kan dateringen
vara något äldre än keramikbränningsgropens egentliga
brukningstid.
Under vendeltid fanns en bebyggelse även inom det
norra boplatsområdet RAÄ 19 och vars dateringar är
samstämmiga med bebyggelsen på bytomtsimpedimentet
(se Andersson et al 2009). Troligen har Kalvshälla under
denna tid bestått av två gårdar. Antagandet överensstämmer
inte med de populationsberäkningar som har utförts på de