Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

Hus III:1 Parstuga
Längd: 17 meter
Bredd: 6 meter
Yta: 102 m 2
Ingående kontext: A484 (husgrund), A484:1 (stuga), A484:2 (spisfundament), A484:3
(förstuga), A484:4 (förstukvist), A484:5 (kammare), A484:6 (stuga), A 585/A596,
A599 (raseringslager), A604 (väggränna).
Fynd: keramik (äldre svartgods, yngre svartgods, yngre rödgods, stengods,
fajans, flintgods, porslin), glas (planglas, buteljglas, hushållskärl),
kritpipsfragment, järnföremål (dörrstaplar, nyckel, lås, blosshållare, sax, nålar,
skopa, rakkniv, knivar, skära, verktyg, söljor, beslag, brodd, sporre med
stjärntrissa, betsel, spik m.m.), föremål av kopparlegering (knappnålar,
fingerborg, knappar, hakar och hyskor, gjutform, beslag m.m.), mynt (1656
– 1827), blysigill, pärla, bennål, hornföremål, brynen, flinta m.m.
Datering: ca 1670-1872
Funktion: bostad
Huset var beläget på bytomtplatåns norra del och utgjordes av en 17 x 6 meter stor (V-Ö)
stensyllsgrund. Grunden var indelat i en ca 5 x 6 meter stor stuga i väster (A484:1) och en ca 7 x
6 meter stor stuga i öster (A484:6). Mellan stugorna fanns en kammare (i norr) och förstuga vilka
var ca 5 x 4 respektive 5 x 2 meter stora. I kammarens nordvästra hörn fanns ett ca 2,5 x 2,5 meter
stort spisfundament vilket även sträckte sig in i den västra stugan. Framför förstugan fanns en
förstukvist som varit minst 2,6 x 1,8 meter (V-Ö) stor. Husgrunden var kraftigt störd av militära
anläggningsarbeten. Genom husets västra stuga hade en ca 1 – 2 meter bred skyttegång grävts i
nord-sydlig riktning, vilken delvis också hade skadat spisfundamentet. I husets östra stuga hade
ett pjäsvärn grävts ned vilket delvis också berörde kammarens nordöstra hörn. Den östra stugans
nordöstra och sydöstra hörn hade kapats av skyttegångar och skyddsrum. Husgrundens centrala
delar var dock relativt välbevarade. I kammaren och förstugan kvarlåg rester av ett trägolv i form
av delvis förkolnade brädor och syllstockar.
Fynden från parstugan har precis som fynden från Hus I:1 och Hus II:1 stor kronologisk spännvidd,
vilket sannolikt delvis kan förklaras av de stora störningar som grunden och underliggande lager
har utsatts för under 1900-talet. De äldsta fynden härstammar från medeltid och utgörs av några
få skärvor äldre och yngre svartgods (fig 29), en treflikig skobrodd (fig 30)och en blosshållare.
Möjligen kan även en glaspärla av yngre järnålderstyp föras till perioden liksom en sporre med
stjärntrissa (fig 27). Sporren kan dock lika väl höra hemma i 1600- eller 1700-talet.
Utöver nio mynt är det endast två fynd från huset som med någorlunda säkerhet kan dateras
till 1600-talet. Dessa utgörs dels av en bordskniv, dels av en del av en kritpipa från Yorkshire,
England vilken Arne Åkerhagen (1999) har daterat till 1650-1690. Från 1700-talet finns 13 mynt,
två kritpipor, kinesiskt porslin (fig 37) och ett flasksigill. Kritpiporna, som är av engelskt respektive
svenskt ursprung, dateras till 1710-40 respektive till omkring 1750 (Åkerhagen 1999). Det kinesiska
porslinet utgörs av fem fragment varav tre har daterats till omkring 1750 och ett fragment till
före 1750 (muntligen Göte Nilsson-Schönborg, Stockholms stadsmuseum). Buteljsigillet är från
Björknäs glasbruk som låg vid Skurusundet i Nacka och vars verksamhet bedrevs mellan 1736 och
1787. De relativt få fynd som med säkerhet kan dateras till 1800-talet utgörs av knappar (varav en
dekorerad med ett ånglok), en s.k. turkpipa i rödbrännande lera (fig 39), några skärvor flintgods
52