Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

Husgrunderna som avgränsade gårdsplanen i norr och
söder utgjorde lämningarna efter två parstugor vilka
med all sannolikhet har utgjort byns manbyggnader.
Kalvshälla bestod i slutet av byns långa historia av två
gårdar, kallade Neder- respektive Övergården. Vid den
fortsatta schaktningen i kullens sydsluttning påträffades
lämningar efter ytterligare minst fyra byggnader, varav
två var kraftigt skadade. En av byggnaderna, en stolplada
(Hus X), har dock inget direkt samband med byn, då den
sannolikt har uppförts först i början av 1900-talet.
Förundersökningen av bytomtens östra del, som låg
nedanför kullen med bebyggelselämningar, visade
att denna del tidigare hade schaktats av och att
det därför, utöver enstaka sentida stolphål, endast
återstod några få härd- och stolphålsrester inom ytan.
Schaktningsarbetet kan troligen sättas i samband med
flygfältets iordningsställande i början av 1930-talet då
flygfältet bland annat nivellerades.
Boplatsområdet
Vid förundersökningen hade det visats att de två
boplatsområdena RAÄ 19 och RAÄ 251:2 delvis var
samtida och därmed sannolikt utgjorde delar av samma
bosättning (Bratt 1994b:21f). Det norra boplatsområdet
(RAÄ 19) slutundersöktes av Stockholms läns museum
1998 varvid bl.a. omfattande kulturlager och ett stort
antal anläggningar av boplatskaraktär dokumenterades.
Trots att lämningarna var kraftigt fragmenterade, dels
på grund av boplatsen långa brukningstid, dels genom
senare ingrepp i boplatslagren, kunde 16 byggnader
identifieras på platsen. Lämningarna daterades från
yngre bronsålder fram till och med vendeltid (ca 900 f.
Kr. – 800 e. Kr.) (Andersson et al 2009).
Vid undersökningen av det södra boplatsområdets olika delar 1995-1997 kunde det
konstateras att området innehöll relativt glest med anläggningar. Anläggningarna
utgjordes främst av spridda stolphål och gropar samt grupper med härdar och
sotfläckar. Därutöver framkom en ca 80 m 2 stor skärvstenspackning (A318)
och en anläggning som har tolkats som en ässja (A406.2). Anläggningarna var i
allmänhet kraftigt påverkade av plöjning, framför allt öster om Enköpingsvägen,
och i många av dem påträffades sentida material såsom tegel, glas och obrända
djurben. Undantagsvis förekom små tunna fläckar med kulturlager vilka även de var
infiltrerade med sentida material. I endast ett mindre antal anläggningar påträffades
förhistoriska fynd. Fynden var få och utgjordes huvudsakligen av keramikfragment
och bränd lera. I övrigt påträffades enstaka knackstenar, kvarts- och flintavslag
samt lerklining på ytan. Fyndmaterialet är inte närmare daterbart än till bronsålder
– äldre järnålder. Området tycks inte ha rymt någon regelrätt bebyggelse under
denna tid utan har troligen utgjort en extensivt utnyttjad aktivitetsyta till den
egentliga boplatsytan RAÄ 19 i norr.
Fig 7. Skyddsrummet på bytomtplatåns östra del
schaktas fram. Foto: SSLM LD2000-0096.
Fig 8. Flygbild över bytomten från norr efter avschaktning
och rensning. Nederst i bilden stallbyggnaden
Hus VIII och ovanför den parstugan
Hus III:1. Till höger om parstugan är sidokammarstugan
Hus II:1 och längs bytomtens södra
kant anas lämningarna efter parstugan Hus I:1. På
bytomtens östra del syns taken till skyddsrummet.
Foto: Anna Ulfstrand, SSLM LD2000-0097.
21