Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

Hus XI:1 Stuga
Längd: 10 meter
Bredd: 6 meter
Yta: 60 m 2
Ingående kontext: A841 (husgrund), A690 (brand- och raseringslager,), A690:1 (raseringslager),
A662 (spishäll), A700/A700:1, A851 (golvlager)
Fynd: keramik (äldre svartgods, äldre rödgods, stengods), järnföremål (nyckel, gryta, pilspets,
skobrodd, eldstål, knivar, verktyg, sölja, hästsko, hästskosöm, spikar, skållor, slagg
m.m.), föremål av kopparlegering (spänne, dräktnål, synål, beslag), ringspänne av tenn,
pärla, dubbelkam, syl av ben, vävtyngd, sländtrissa, mynt (1319-63), brynen, lerklining,
bränd lera.
Datering: ca 1250 – 1350.
Funktion: bostad
Huslämningen utgjordes av en ca 10 x 6 meter stor (NNÖ-SSV) stensyllsgrund. Grunden kunde
genom väggsyllar och golvlager delas in i en ca 6 x 5 meter stor stuga i söder, en ca 6 x 2 meter
stor förstuga i mitten och ett ca 6 x 3 meter stort rum i norr. Stugan och förstugan täcktes av ett
ca 0,2 meter tjockt brandlager av rödbränd sand, aska, sot och kol. I brandlagret förekom även
brända plankbitar och i botten av lagret bitar av förkolnat näver. Lagrets sammansättning antyder
att bygganden har haft ett torvtak. I brandlagret och husets golvlager förekom rikligt med bränd
och förslaggad lera och lerklining. I lerkliningen fanns avtryck efter stockar såväl som efter plank,
grenar och ris, vilket antyder att byggnaden har varit uppförd i annan teknik än knuttimring. Bränd
lera och lerklining förekom även i husets norra del, men utan något påtagligt brandlager, vilket
kan tyda på denna del har haft en annan typ av takbeläggning än byggnaden i övrigt.
I stugans sydöstra hörn fanns en spis bestående av en ca 1,6 x 1,2 meter stor och 0,3 – 0,4 meter
tjock häll vilken var kraftigt eldpåverkad och söndersprucken och därav hade fått en närmast
konkav yta. Mitt för stugan fanns ett plant jordfast block som möjligen har tjänat som tröskel och
markerar platsen för dörren mellan stuga och förstuga. Stugan och förstugan var försedda med
golv av lera medan det norra rummet har haft ett golv av småsten vilket endast delvis var bevarat.
Troligen har den norra delen av huset utgjort en tillbyggnad till en ursprunglig enkelstuga, vilken
kan ha tjänat som fähus, förråd eller liknande. Fynden från denna del var, med undantag för bränd
lera och lerklining, relativt få och bestod av spikar, ett järnbeslag, en skålla, ett vävtyngdsfragment
och några skärvor äldre svartgods.
Fynden från stugan och förstugan var desto rikare och innefattade bl.a. fynd av klart medeltida
karaktär. Dessa utgjordes av enstaka skärvor äldre rödgods och stengods, varav ett fragment med
rullstämpeldekor, en toffelsko, ett ringspänne och ett mynt (fig 29, 31). Det äldre rödgodset dateras
traditionellt till ca 1250 – 1350, men det förekommer i Sverige redan från början av 1200-talet.
Toffelskor förekommer fr.o.m. ca 1250 (Engwall 1936:91, Wallander 1998:224). Ringspännet är
av en typ som är vanlig under 1200- och 1300-talen (Blomqvist 1947:134f). Myntet utgörs av
en penning präglad för Magnus Eriksson (1319-63). Pilspetsen (fig 11, FyndId 3487), vars skaft
utgörs av en holk, är formmässigt mycket lik några lansspetsar från Gotland vilka dateras till äldre
vendeltid (period VII:1, VZG II, taf. 58-60). Pilspetsen kan sannolikt härledas från den överlagrade
vendeltida huslämningen Hus XI:2 där ytterligare ett par pilspetsar framkom i samma område.