Kalvshälla bytomt Kalvshälla bytomt - Stockholms läns museum

av byggnadslämningarna påträffades också ett flertal fynd av förhistorisk och
medeltida karaktär vilka antydde att fornlämningen var mer komplex än förväntat.
Redan i ett tidigt skede stod det också klart att de synliga grunderna i många fall
överlagrade äldre byggnader. Maskinavbaning av det övre kulturlagret var därför
inte möjlig att genomföra om undersökningens ursprungliga målsättning skulle
kunna uppfyllas.
Med undantag av den yngsta bebyggelsen, som dokumenterades översiktligt
och undersöktes för hand med traditionella metoder, dokumenterades
byggnadslämningarna med singel context-metoden, eller snarare förenklade
varianter av metoden, då vi inte hade någon tidigare erfarenhet av denna. För
att i ett tidigt skede få en inblick hur omfattande och komplexa lämningarna
egentligen var lagergrävdes också en kryssprofil över byns gårdsplan, vilken i
princip bekräftade resultaten från förundersökningens rutgrävning. I kryssprofilen
framkom på ett par ställen husgrunder vilka förmodades kunna härröra från
medeltid, men annars, skulle det visa sig, låg den historiska bebyggelsen på samma
platser som den vikingatida och medeltida, vilket delvis förklarar att dessa inte
kunde beläggas vid förundersökningen.
Omfattningen av de bevarade lämningarna och den förändrade inriktningen av
undersökningen ledde till att en oplanerat stor mängd fynd, från framför allt
historisk tid, kom att tillvaratas. Fynden inkluderade bland annat en stor mängd
järnföremål som inte har varit möjliga att konservera och därför har kasserats
efter analys och registrering.
Resultat
Boplatsområdet RAÄ 251:2 var huvudsakligen beläget på lera i en svag sydsluttning
och omfattade en yta på ca 8 500 m 2 . I väster begränsades området av Dragonbacken
och i norr av en höjdsträckning på vilken grav- och boplatsområdet RAÄ 19 var
beläget. Genom boplatsområdet löpte Enköpingsvägen i nordväst - sydöstlig
riktning på en upp till 25 meter bred vägbank vilket medförde att ca 1800 m 2 av
boplatsområdets centrala del inte kunde undersökas.
Sentida ingrepp och lämningar
Inledningsvis avlägsnades det sprängstenslager som täckte bytomtskullen och de
sentida stolphål som hade påträffats i åkermarken norr och söder om bytomten
schaktades fram. Totalt påträffades ett drygt hundratal stolphål vilka bildade två
flerradiga täta linjer som sträckte sig från Enköpingsvägen i väster och vidare
österut, norr respektive söder om bytomten (fig 6). Möjligen har stolplinjerna
ursprungligen helt inneslutit kullen inom flygfältets område. Stolphålen härrörde
alltså inte från enklare skjul eller uthus som det hade antagits vid förundersökningen
(Bratt 1994b:18), utan tolkas istället som lämningar efter ett taggtrådshinder som
skyddat försvarsställningen från markangrepp. Stolphålen undersöktes inte utan
schaktades efter inmätning bort för att frilägga de underliggande förhistoriska
boplatslämningarna. Några av stolphålen, eller rester efter dem, kom ändå att
bli föremål för undersökning på ytor där de inte hade kunnat schaktas bort
i sin helhet på grund av de förhistoriska lämningarna. I de flesta fall avbröts
1