Henning witte-Ms estonia sanktes

moderna head-sets (hörlurar med mikrofon) och talade amerikanska. De
försvann omedelbart när de blev upptäckta.
Vid ett anonymt telefonsamtal till Gunnar Bendréus uppgav en svenskspråkig
man som talade med amerikansk brytning att han på uppdrag av
amerikansk säkerhetstjänst under våren 1997 varit nere vid Estonia för att
förstöra bevis.
Att minst en av USAs säkerhetstjänster skulle vara inblandad i Estoniafrågan
kan inte klart bevisas som i övriga nämnda fall. Personligen är jag dock
mycket benägen att anta att så är fallet. Enligt min gissning är det också den
amerikanska säkerhetstjänsten som samordnar all mörkläggning kring Estonia.
Trots allt förakt måste man nämligen ge motsidan en eloge för ett ganska
skickligt utfört arbete. Jag betvivlar att enbart svenska myndigheter skulle
kunna ha utfört ett så omfattande mörkläggningsarbete.
Slutligen skall inte glömmas att Styrelsen för Psykologiskt Försvar är en
gren av den militära underrättelsetjänsten, dvs de anhöriga var tvungna att
rapportera direkt till underrättelsetjänsten.
Det kan alltså definitivt konstateras att svensk, rysk, estnisk och tysk
säkerhetstjänst samt antagligen även amerikansk säkerhetstjänst är inblandade
i Estoniafrågan. Detta förnekas från samtliga håll.
Vad har de med en oskyldig civil passagerarfärja att göra, nu när det kalla
kriget är slut?
O. Information till tyska Spiegel TV och andra
Tidigt på morgonen den 28 september 1994 erhöll Spiegel TV:s chefredaktör
Stefan Aust informationen om Estonias förlisning. Han var en av få ledande
journalister i Tyskland som fick information om händelsen så snabbt. Denne
man besitter en mytomspunnen instinkt för viktiga händelser varför han
reagerade omedelbart. Han visste att en av hans stjärnreportrar, Jutta Rabe,
som tidigare avslöjat stora skandaler i Ryssland, var sambo med en känd finsk
journalist, Kaj Holmberg. Han hade dessutom den rätta instinkten att inte
skicka teamet till Tallinn eller Stockholm utan till Finland, efter samråd med
Kaj Holmberg.
I Finland lyckades Rabe och Holmberg snabbt få fram mycket information
från en rad överlevande som de hjälpte med översättning till finska vid
förhören. Detta ledde dem på spåret till Avo Piht (se kapitel B). Därefter följde
flera resor till Estland och noggranna undersökningar rörande denna fråga. Jag
har redogjort för huvudpunkterna däri i kapitel B.
104