Henning witte-Ms estonia sanktes

vittnesförhör med de överlevande passagerarna efter att man fått en tydligare
bild av vad som inträffat. De första vittnesförhören, som hölls hos polisen, var
alldeles för ytliga och hade delvis tyngdpunkten på fel ställe. Schagers
önskemål om nya förhör med överlevande passagerare avslogs av Olof
Forssberg med undantag för ett förhör vilket inte gav någonting. Däremot
upptogs nya förhör med besättningsmedlemmarna. Här var det däremot så att
Schager fick intrycket av att deras vittnesmål blivit påverkade. Det gick så
långt att Enn Neidre kom till vittnesförhören med de överlevande
besättningsmännen iförd kaptensuniform. Enn Neidre hade aldrig tidigare
inom kommissionen och i synnerhet inte i Sverige uppträtt som han gjorde vid
det vittnesförhör som hölls i Landvetter med Silver Linde och andra överlevande
besättningsmän. Dessutom hölls dessa förhör med alla kommissionsmedlemmar
närvarande. Detta förhållande måste ha skrämt Silver Linde och
de andra ännu mer. Vid förhöret med Silver Linde framkom tidsuppgifter som
kommissionen senare stött sig på men som inte alls verkar trovärdiga. Schager
försökte upprepade gånger påverka kommissionen för att den skulle förhöra de
överlevande passagerarna ännu en gång. Forssberg gick då med på att allihop
skulle förhöras samtidigt, vilket enligt Schager inte var så klokt. Sedemera
ursäktade sig kommissionen med att t ex Tuomo Karppinen skulle ha hört
vittnen personligen men det visade sig att dessa förhör enbart skett per telefon
och att inga anteckningar gjorts vid förhören.
Schager ansåg att de förhör som hölls med de överlevande passagerarna i
början och som skulle förbli de enda som hölls, inte var tillräckliga. Sämst
ställt var det med förhören med de estniska medborgarna. Där hade man tryckt
frågor i förväg vilka omöjliggjorde några vettiga svar. Inte heller har några
meningsfulla förhör hållits med reservbesättningen som inte gick ombord på
Estonia den aktuella natten. Även detta kritiseras av Schager. Jag har tidigare
alltid anklagat Schager för att ha bidragit till mörkläggningen genom att han
förkortat vittnesmålen nära nog till oigenkännlighet. På den punkten har dock
Schager lämnat en trovärdig förklaring. Han gjorde inte detta med ont uppsåt.
Han fick helt enkelt order av Forssberg att göra vittnesmålen mer lätthanterliga
och därmed kortare. Schager fick själv avgöra vad som skulle utelämnas.
Eftersom han litade på de tekniska uppgifterna från kommissionen och de
uppgifter han fått om att förekomsten av vatten på däck 1 var så ringa att den
saknade betydelse, fokuserade Schager på andra punkter än på dem som
egentligen var viktigast. Så snart han fick höra att varvet lade stor vikt vid
förekomsten av vatten på däck 1 skrev han om sammanfattningarna så att
denna aspekt belystes. Vid en intervju den 26 september 1997 bekräftade
Schager också för Jutta Rabe att kommissionen byggt sina antaganden på det
76