Henning witte-Ms estonia sanktes

hade manipulerat med atlantlåset. Efter att Luttunen påtalat detta förhållande
vid ett par tillfällen fick han påhälsning av denne f d kollega. Han uppmanade
Luttunen att låta bli att berätta om manipulationen av atlantlåset, annars skulle
det gå honom illa. De båda matroserna råkade i gräl om detta. Grälet urartade i
ett slagsmål som slutade med att Luttunen bragde den hotande f d kollegan om
livet. Luttunen åtalades för mord och under tingsrättsförhandlingen yrkade
åklagaren att han skulle genomgå en psykiatrisk undersökning. Detta yrkande
grundades på att Luttunen skulle ha sagt att han känt sig hotad av den andre
matrosen, bland annat på grund av att denne försökt hypnotisera Luttunen för
att han skulle låta bli att tala om manipulationen av atlantlåset. Luttunen
motsatte sig den psykiatriska undersökningen. Han var beredd att ta sitt straff
för mordet men ville inte bli förklarad sinnessjuk. Under utredningstiden
spärrades Luttunen in på ett sinnessjukhus i mellersta Finland. Han behandlades
med psykofarmaka som han mådde mycket illa av och som han eller
hans advokat hävdar var absolut onödiga. Han vände sig till sin advokat,
Daniel Allén, som i sin tur kontaktade massmedier för att uppmärksamma
fallet och rädda Luttunen. Spiegel TV var det första medium som intresserade
sig för fallet. Sjukhuset beviljade Spiegel TV en intervju med Luttunen men
när Jutta Rabe var på väg till sjukhuset ändrade sjukhusledningen sig plötsligt
och vägrade släppa in dem. Det enda Spiegel TV lyckades åstadkomma var att
få närvara vid ett telefonsamtal mellan Luttunen och hans ombud. På så vis
kunde en indirekt intervju med Luttunen hållas. De uppgifter som Luttunen
lämnar om manipulation av atlantlåset stämmer väl överens med uppgifter från
andra håll. Han ger inte alls intryck av att vara sinnessjuk enligt Spiegel TV.
Hans ombud är övertygat om att man försöker tysta ner honom med gamla
sovjetiska metoder genom att mata honom med psykofarmaka som inte gagnar
honom. Syftet är antagligen att nedvärdera hans vittnesmål om atlantlåset.
Detta skulle nämligen avlasta varvet och istället lägga skulden på det estniska
och svenska rederiet.
Ett vittne från rederiet uppger sig ha blivit hotad om han skulle yppa
någonting om att han hört att bogvisiret skulle ha öppnats och att båtens höga
hastighet var ett försök till undanflykt. Se härtill kapitel P, Informationer och
tips jag fått.
Säkerhetsofficeren Erwin Roden, som fanns med ombord på Estonia och
överlevde katastrofen, har uppgivit för en anhörig att han absolut inte får
berätta att han sett att Avo Piht, Lembit Leiger och tvillingsystrarna Veide
delade livflotte, dvs de personer som officiellt uppges ha omkommit men
vilkas anhöriga envist hävdar att de överlevt men försvunnit under mystiska
omständigheter efter räddningen.
124