Henning witte-Ms estonia sanktes

På kvällen mellan kl 22.00 och 23.00 den 30 september ringde telefonen.
Det gick inte att se huruvida det var fjärr- eller lokalsamtal. Ruth lyfte luren
men ingen fanns där. Man kunde bara höra andetag i andra änden. Detta
pågick i 15 minuter. Samma natt (1 oktober) mellan kl 01.00 och 02.00 på
morgonen hade någon ringt hennes far tre gånger. Inte heller där fanns någon i
andra änden. Ruth har här sin egen förklaring: Kalev kände till detta nummer,
hade hoppats att fadern skulle lämna informationen till Ruth. De närmast
anhöriga är förtvivlade. Vad har hänt med kapten Piht, Kalev Vahtras och de
andra? Var finns sanningen?
I en artikel av Jiiri Liim i den estniska tidningen Kodumaa den 17 november
1994 fortsätter han att skriva om Kalev Vahtras öde. Besättningsmannen
Kalev Vahtras namn fanns omedelbart efter förlisningen på listan över
räddade. Hans hustru letade efter honom i Finland och Sverige. Där fick hon
av tjänstemän och sjukhusmedarbetare uppgiften om att hennes make skulle
befinna sig på ett sjukhus i Sverige. Efter otaliga telefonsamtal och besök hos
många myndigheter visade det sig till slut att det på grundval av ett fotografi
identifierade liket efter Kalev Vahtras skulle finnas i Finland.
Vad hände sedan?
(Hustrun öppnade kistan trots att hennes svåger bad henne låta bli för att
undvika en chock.)
"I den lilla kyrkan rådde halvmörker och jag kunde inte se alla detaljer men
jag fick en chock," sade hustrun.
"Nästa dag tog vi hem kistan och hämtade en yrkesfotograf. Då såg jag min
make i dagsljus. Detta var inte min make. Det var en gammal gråhårig man,
plågad, slagen och som lidit smärtor."
Har även någon fackman sett bilderna?
"Jag har visat bilderna för en sakkunnig. En ledare för en engelsk
räddningshelikopter förklarade att såren såg ut precis som på människor som
under en räddningsaktion fallit ner i havet från vajern på en räddningshelikopter.
Fallet förorsakar tryckskillnader varpå blod strömmar ur öronen. I
ansiktet får man kraftiga blåmärken. Av mannens högra hands utseende att
döma skulle man kunna säga att han fortfarande håller sig fast vid någonting.
Hans arm var full av blodstrimmor och rivsår. Jag kan bara inte tro att han
fallit ner från en helikopter, eftersom hans namn fanns så länge på listan över
räddade och på en av listorna hade man tom angivit hans kroppstemperatur.
Hans namn figurerade under lång tid bland den svenska polisens data och icke
minst bekräftades hans räddning per telefon.
Den som faller ur en helikopter kan inte säga sitt namn. I själva helikoptern
efterfrågades inga namn utan man koncentrerade sig enbart på att rädda liv.
28