Henning witte-Ms estonia sanktes

utesluta ett hål på styrbordssidan. Mikal Huss svarade då sanningsenligt att de
inte kunde utesluta ett hål på styrbordssidan eftersom det fattades filmmaterial.
Detta var en mycket intressant vändning som definitivt borde ha rapporterats
till DN:s läsare. I stället skrev Hellberg om diverse oväsentligheter på denna
konferens.
När han sedan i januari 1998 önskade information om processen i Paris
klargjorde jag för honom att jag inte längre ville ha någonting med honom att
göra på grund av hans agerande. Hellberg var den första journalist jag bröt
kontakten med.
Jag trodde då att Hellberg var ett svart får bland journalisterna och att DN:s
förhållningssätt var ett undantag. Lakmusprovet kom dock i samband med
bombbilderna. Som jag redan anfört, förbjöd Aftonbladets ledande redaktör sin
journalist att forska vidare i saken och ingenting publicerades om bombbilderna.
Även den ansvarige för DN:s debattsidor har aktivt deltagit i
mörkläggningsarbetet. Mina otaliga försök att få in en debattartikel om
nödvändigheten av en ny dykundersökning av Estonias vrak har varit förgäves.
Avslagen har motiverats med rena hycklerier; bristande utrymme etc.
Den journalist på TT som ända från början troget och väl rapporterat om
katastrofen förbjöds av sin chef att vidare befatta sig med saken. Istället satte
man in en ung journalist som mödosamt fick läsa in sig i ärendet. Denne hade
trots allt civilkurage nog att rapportera om upptäckten av paketen. Sedan blev
det väldigt tyst även från hans sida. Det har visat sig att också denna chef på
TT ingår i den krets av journalister som är knuten till Styrelsen för
Psykologiskt Försvar (en del av den svenska militära underrättelsetjänsten).
Jag hade alltså fått klara belägg för att underrättelsetjänsten styr medieflödet
på TT.
När Publicistklubben höll ett möte i ämnet "katastrofjournalistik - branden i
Göteborg/Estonia" fick jag följa med en mot mig vänlig sinnad journalist dit.
När tillfälle gavs passade jag då på att tala om för de församlade journalisterna,
inklusive pressombudsmannen, att den brutala censur jag utsatts för av
svenska medier i samband Estonia saknade motstycke hos andra länders
medier. Roger Jansson, chef för Striptease på TV2, svarade då att de noggrant
hade undersökt mina teorier och kommit fram till att de bara var nonsens.
Efteråt ifrågasatte jag vid en personlig diskussion med Roger Jansson varför
Striptease valt att inte gå ut med den gedigna informationen om misstankarna
om hålet på styrbordssidan, som Lars Borgnäs och Leif Östman från Striptease
erhållit bland annat vid besök hos Meyervarvet och av mig (vi hade mycket
kontakt). Han bestred att det förhöll sig så.
156