Henning witte-Ms estonia sanktes

medlem i haverikommissionen) och de anhörigas expert, Alve Wendt, hade
dokumentet inget samband med Estonias förlisning. Estonia byggdes först
1980 och inte 1959 då det rådde helt andra förhållanden.
Min värdering av detta är att Sjöfartsverket fått i uppdrag att ta fram en
anledning till att iscensätta Forssbergs avgång. (Se även kapitel J.) Aldrig
tidigare har Sjöfartsverket släppt information till medierna som är skadlig för
verket självt eller ett annat statligt verk. Varför skulle Sjöfartsverket först efter
nästan tre år och när rapporten i stort sett var färdigskriven bemöda sig om att i
sina arkiv leta fram material som var nödvändigt för Estoniafrågan? Detta
hade naturligtvis gjorts redan i början av utredningsarbetet. Att det plötsligt
dök upp sådana här inaktuella handlingar från 1959 väcker misstanken att
Sjöfartsverket även där är politiskt styrt.
En annan person tillhörig Sjöfartsverket uppgav att det skulle finnas ett hål i
Estonias skrov på däck 0, på styrbord sida, vilket skulle vara den egentliga
orsaken till förlisningen. Denne person påstod vidare att hela Sjöfartsverket
internt talade om detta hål. När jag tillskrev Johan Franson för att få ryktet om
hålet bekräftat så svarade han att han inte mindes någonting från de
dykarbilder som togs i december 1994 på uppdrag av Sjöfartsverket. I detta
sammanhang kan nämnas att Spiegel TV:s källa vid Sjöfartsverket redan i
december 1996 informerade Spiegel TV om att det skulle finnas en hemligstämplad
SÄPO-rapport inom Sjöfartsverket, varav framgår att den egentliga
orsaken till förlisningen var ett stort hål på däck 0 på styrbord sida och inte att
bogvisiret slets loss.
Faktagruppen med Johan Ridderstolpe och Björn Stenberg har i sin rapport
från juni 1999 visat att haverikommissionen använt urkundsförfalskning för att
fria Sjöfartsverket från brottsmisstanke och marginalisera de fel Estonia var
behäftad med.
Där avslöjas också att det var Sjöfartsverkets uppgift att mot betalning
utföra Bureau Veritas kontroller inom ramen för ett civilrättsligt kontrakt, då
Bureau Veritas saknade kvalificerad personal.
Faktagruppen har även grävt fram att Sjöfartsverkets sista kontroll av
Estonia, som skedde på kvällen den 27 september 1994 innan hon lämnade
Tallinn för sin sista resa, inte alls bara var en övning för esterna utan en skarp
kontroll där 14 allvarliga brister upptäcktes, vilket visade att färjan inte var
sjövärdig. Åke Sjöblom, kontrollant från Sjöfartsverket, försökte därför att
hindra Estonias avfärd från Tallinn men övertalades av personer högre upp i
hierarkin att låta henne lämna Tallinn.
31