Henning witte-Ms estonia sanktes

honom med en rad detalj uppgifter som han påstod sig ha erhållit från
anhörigföreningen DIS styrelse.
Han berättade också att han varit i kontakt med min bank för att upplysa
banken om vilken otäck typ jag var.
Under den senare delen av sommaren, ungefär från och med mitten av juli
månad 1999, märktes tydliga aktiviteter från säkerhetstjänsterna. Jag erhöll
anonyma hotsamtal i större omfattning än tidigare. En man som presenterat sig
som Hans-Joachim Franke och som inför mig och Spiegel TV i Tyskland
uppgivit att han skulle vara en f d Stasiagent, kontaktade på nytt Spiegel TV
med tipset att vi borde träffa kaptenen på det ryska segelfartyget Mir, antingen
i Rouen eller i Karlskrona, och från honom erhålla förstahandsinformation om
vem som sprängde Estonia. Spiegels kontroll av Hans-Joachim Franke visade
att Stasi inte haft någon agent med detta namn. Däremot pekade
undersökningen tydligt mot att han agerar på uppdrag av den svenska militära
underrättelsetjänsten.
Den 22 juli 1999, direkt efter att jag haft ett samtal med ett företag i Göteborg
som var villigt att finansiera en dokumentärfilm om Estonia, erhöll jag
anonyma hotbrev till min sommarstuga som är ensligt belägen i Östergötland
och där brevlåda saknas. Samtidigt med "postutdelningen" hade fönsterrutan
till förarplatsen i min bil öppnats, innebärande att man lyckats kringgå ett
avancerat billarm samt ett elektroniskt chip som stoppar all elförsörjning till
bilen. En sådan manöver bedömer jag enbart säkerhetstjänsterna vara kapabla
till eftersom den kräver mycket avancerad teknik. Budskapet var: "Vi kan göra
allt med din bil. Håll fingrarna borta från Estonia."
Jag polisanmälde sommarens händelser, men polisen kunde inte spåra från
vilket nummer de anonyma samtalen kom, då de över huvud taget inte
registrerats hos Telia. Detta är också ett indicium för att säkerhetstjänsterna
ligger bakom de anonyma hoten.
Kort därefter blev jag uppringd av ex-Stasi- och GRU-spionen dr Marek
som absolut ville träffa mig.
Enligt min och Spiegels bedömning var dessa försök att förse oss med
information med stor sannolikhet enbart fällor så vi nappade inte.
Natten efter "postutdelningen" hos mig fick Faktagruppen, en grupp med
marintekniska experter och anhöriga till Estoniaoffer, "besök" på sitt kontor i
centrala Stockholm. Trots att där stod två nyinköpta och ännu inte helt
uppackade datorer samt att det hängde värdefull konst på väggarna, stals
enbart de jämförelsevis värdelösa datorer som innehöll Estoniainformation.
Samtidigt förstördes på detta sätt mycket värdefull företagsinformation. Den
anhörig som redan förlorat sin bror blev ånyo ett offer för ESTONIAGATE.
130