Svampinfektioner

lesioner ses också. Ulcera på slemhinnor är sällsynta liksom neurologiska
manifestationer.
Blastomykos
Blastomykos orsakas av den dimorfa svampen Blastomyces dermatitidis
och är en systemisk infektion som angriper lunga, skelett och hud. Den är
mest känd från Nordamerika men förekommer också i Afrika, Asien,
Mexico och Europa. Största ansamlingen av fall är söder om de stora
sjöarna i USA längs Mississippi- och Ohiofloderna.
Mycelformen av svampen är svår att odla från jord och ruttnande
växtdelar, där den finns. Fukt och värme gynnar dess tillväxt i naturen.
Personer, som vistas mycket i naturen drabbas oftast av sjukdomen.
Inhalation ger primärinfektion. Direkt inokulation i huden är sällsynt.
Person till person-smitta är osannolik. Asymtomatisk infektion är inte
ovanlig. I vävnaden finns svampen i sin jästlika form.
Lunginfektion kan uppträda efter 3-15 veckors inkubationstid. Hosta, sputa,
feber, muskelvärk, viktförlust och pleuritsmärta är vanliga. Lungröntgenbilden
är ospecifik. Infektionen kan läka utan behandling och utan
sekvele, men behandling rekommenderas för att undvika recidiv. En del
fall går över i kronisk lungsjukdom. Denna är granulomatös och liknar
lungtuberkulos. Produktiv hosta, ibland med hemoptys, är viktigaste
symtom. Övre delarna av lungorna är oftast angripna, kaviteter
förekommer. Pleural förtjockning är vanlig.
Hudinfektion är en av de vanligaste manifestationerna av blastomykos.
Den kan vara begränsad till huden eller bestå av djupa abscesser med
kronisk sekretion. Svampcellerna finns i kanten av hudförändringarna, där
biopsier bäst tas. Exponerade hudområden som ansikte, ben och fötter
samt slemhinnor är ofta angripna. I Afrika är fistlar över en djupare
liggande beninfektion vanliga liksom subkutana abscesser. Djupa biopsier
ger bäst diagnos.
Skelettet är angripet i ca 25% av kroniska fall. Kotor, revben, tibia och
fotens ben är ofta multipelt angripna. Kombinationen av ett eller flera ben,
såsande sinus och granulom i huden är vanlig och talar för blastomykos.
Spondylit, ofta med parapares, liknar tuberkulös spondylit och skapar
kliniska differentialdiagnostiska problem.
30