Svampinfektioner

IDENTIFIERING OCH MINIMIKRITERIER
Jäst
Jäst är svampar som huvudsakligen förökar sig genom knoppning
(blastokonidier). Till skillnad från mögelsvampar, vilka identifieras genom
makro- och mikroskopisk morfologi, identifieras de i allmänhet i laboratoriet
genom en kombination av biokemiska och morfologiska egenskaper
(Tabell 8, Fig 3). De flesta jästarter växer bra på vanliga bakterie- och
svampmedier (undantag Malassezia furfur). Växt ses vanligen inom 1-3
dygn. De flesta jästisolat som påvisats i laboratoriet tillhör släktet
Candida. I kliniska material i Sverige utgör C. albicans ofta ca 70% av
jästisolaten. Övriga Candida-arter står för merparten av de resterande.
Övriga släkten som förekommer av och till är Cryptococcus,
Saccharomyces, Hansenula, Rhodotorula och Trichosporon.
Geotrichum-arter tas också med här även om dessa svampar förökar sig
genom fragmentering av hyfer i artrokonidier. Deras kolonier liknar dock
jäst.
Eftersom C.albicans är vanligast och även lättidentifierad genom att den
bildar karakteristiska groddslangar och klamydokonidier samt gröna
kolonier på CHROMagar börjar jästtypning med att identifiera eller utesluta
C. albicans (Fig 3). Vid mukoida isolat samt vid klinisk
kryptokockmisstanke görs tuschpreparat för att påvisa kapsel, som dock
kan saknas i kultur.
Jästkarakteristika
När en jästsvamp förlängs genom knoppning bildas en pseudohyf som
saknar septa. Under vissa förhållanden, i synnerhet vid växt i brist på
syrgas, kan vissa jästarter även bilda äkta, septerade, hyfer. Både
pseudohyfer och äkta hyfer bildar mycel i substraten. C. albicans bildar
i serum och vissa albuminhaltiga lösningar groddslangar, som uppträder
som jämntjocka hyfliknande utskott från blastokonidier, när dessa inkuberas
någon timme vid 37 °C.
C. albicans kan även bilda klamydokonidier, vilka vanligen uppträder i
änden av en pseudohyf som stora, sfäriska, starkt refraktila celler.
Generellt kan sägas, att de morfologiska kriterierna utgör utgångspunkten
80