Svampinfektioner

Alternativa metoder för svampdiagnostik
Immunhistokemi
Även om det i de typiska fallen går att morfologiskt skilja mellan Candida,
mögelbildande askomyceter och zygomyceter kräver detta erfarenhet. En
möjlighet att öka säkerheten är att utnyttja specifika antikroppar samt
visualisering med hjälp av fluorescerande substanser eller enzymreaktioner.
Sådana har framgångsrikt tillämpats vid Danska Veterinärhögskolan i
Köpenhamn, men är ännu ej kommersiellt tillgängliga (HE Jensen et al.,
1993).
Metaboliter
C. albicans samt flera andra Candida-arter bildar en unik metabolit, Darabinitol.
L-enantiomeren förekommer i ett flertal olika sammanhang,
medan D-enantiomeren är specifik för C. albicans. Enantiomererna kan
separeras gaskromatografiskt på särskilda (kirala) kolonner. Arabinitol
utsöndras normalt i urinen. Vid njurinsufficiens ökar såväl D- som Larabinitol.
Kvoten mellan D- och L-arabinitol ökar såväl i serum som i urin
vid infektion med C. albicans utan att påverkas av njurfunktionen. Om
man använder ett gränsvärde för D/L arabinitol i urinen på 4 har det
angivits att känsligheten ligger över 90% för att upptäcka invasiva C.
albicans-infektioner hos barn (Christensson et al., 1997).
PCR
Ett polymeras kedjereaktions- (PCR-) test för att påvisa DNA från
C. albicans i serum vid disseminerad sjukdom har utvecklats. Det har gått
att påvisa Candida-genom i serum hos blododlingsnegativa transplantationspatienter
med disseminerad candidos i många fall både snabbare och
känsligare än med blododling (Chryssanthou E, et al., 1994). Metoden är
under införande men ännu ej etablerad.
Antigenpåvisning
Candida-antigen kan ibland påvisas i blodet vid disseminerad candidos.
Olika antigener från Candida-cellen förekommer men mest pålitligt för
diagnostik är mannanantigen. Kommersiellt finns tillgängligt ett latexsystem
77