Stilexempe1 ur -. Pilo%, -- Den wise indianens Pilpay sagor,...
Den svenska översättningen av Räven utan svans fran Doktor Martin Luthers Översättning av Aesopus fabler samt Erik ~edéns Översättning av samma fabel. 4% OläfWcn, forn niflak (i* fwan8. ./ @n rhf $abk en g8ng fafinat i en far, o@ mar ! glub .att Foiiimn tneb lifrnet berifrh, fafiiiit, $an mBPe lemna fin frnan6 i ftibet. 9et'fitg bob oUtf8r ' fhiiafaint ut, att eii rlf f lille oii utan fmnn0, broarfóre o# blotta tanfen becp8 gbrbe bonoiii Iebfen tvib lifroet, , ffynnerQet futn faban mar obotlig. %dr att Iifm&[ : gard fin Pynf nagorlunba brbglig, thnfte Qan'att 1 I genont IiP'fdruiB be ófrige rhfiuarne att áfmen lata , afQugoa fltia froatifar, od) för betta iinbatnat' fam~ i uianFaUabe ijan bela rif~f6ljet, o@ i ett tal, fullt nf [&r# bom, fijrcflóflbe hem, Ilioilfen befroirlig, onyttig o$ oanfihitbig fal bet more, att rhfroarne 'bira [roanfar. @B fnatt bana ta1 mar tinhnba, fieg en gamnial vufl i thf iblaiib $an8 Abiirare frtim, o@ bab fbr aa ting 1 óIifmo unberrhttab, om ben miirba Iebaiiioten af bet 1 - loflifla rhfgiaet, fotn nu meb f8bant eftertrpa 'Babe' : I talat emot froanfeh0 bhcanbe, babe gifiuit f8baitt rlib t tia bera6 bl$s, fot11 hgbe frnonfar, eUer ou1 bet tin Ofroentycd Febbc blott i ben affigt, att bero0 fEam i o@ ofyffa, joai befintin flo fivan0l6[e, niatte beriger i nom beiiiantlad o@ ófwetpyldd? e a r b o III. Rbr nbgon riieniiiflc antingen af lintuten @ar, ' eUer Genotii ntlgon olgd6b6nbeIfe Bbrtiait fia n8got i tnhrieligt fe[ oifi lyte, f6 ar bet för ijentte rBbIigap, j att bjuba tiil ntt bringa ett byIift lyte i mobe, odj góra Peral ett niiaitint bruF. RÄVEN UTAN SVANS n räv hade råkat fastna i en rävsax och endast lyckats E rädda sig ur den genom att Simna svansen i sticket. Detta gjorde honom mycket sorgsen. Han skamdes sa starkt över sitt förstörda utseende, att han icke fann livet värt att leva, om han skulle leva det svanslöst. Men så fann han på råd. Om han bara kunde få alla andra rävar att kapa av sina svansar, så skulle ju ingen fasta sig vid att han gick utan svans. Därför samlade han de andra rävame omkring sig och uppmanade dem i vältaliga ordalag att låta hugga av sig svansarne. Därmed skulle de visst icke skada sin skönhet, sade han. Tvärtom skulle det vara en ren fördel att mista en lem, som strängt taget vore alldeles överflödig. De andra rävaren åhörde hans tal under tystnad. Men till sist var det en som upplat sin mun och svarade: ,Min gode vän, vill du verkligen inbilla oss att du skulle uppmana oss så ivrigt till det dar, om du icke själv skulle få en sadan fördel dirav., Samma svar kan givas till många vältaliga mänskliga rådgivare.