Farsta sidan av Fortsättning af den wise Indianen Piloays sedo-saaor, eller konunga- cperje1 ifsn turkiska och ?ersiska. f Srsijen- ekad af Peter Aubens.
I 1 Aesopos är det första och största namnet i den vasterlandska fabeltraditionen, men hans existens bade som människa och författare, ar lika omdiskuterad som Homeros, hans landsman. Aesopus anses ha levt under 500-talet f.Kr. Sannolikt är, att han bodde pa Samos och var slav. De urgamla grekiska fablerna har emellertid av folktraditionen tillskrivits Aesopos. Hans fabler, skrivna p4 prosa, har -först under nutiden hppfogats till en enda bok. Volym l., Fabulae Aesapicae soluta oratione conscriptae har givits ut san facsimfi ur en uppiaga av &r 1940. Här finns fablerna p& orginalspraket, grekiska, och manga pversattare har utgatt fran denna. Den ar ej illustrerad till skillnad fran manga översättningar. Den antika fabeln var helt och hallet orienterad mot den moraliska lärdomen. I Aesopus fabler ar det ofta styrkanochmakten,som rader. Han hanar inte sällan de svagas otympliga försök att skaffa sig. rätt. Möjligen är det hans egen.sociala situation, som aterspeglar sig i hans verk. Den starke är stark gentemot den svagare men svag gentemot den starkare. Vad som ar utmärkande för hans konst är, att han har lyckats fanga de allmkinmliiskliga dragen i människonaturen. Hans Mrdom fokuseras i det universella. Beträffande sprakets form och stil sa följer dessa de klassiska mönstren. Fabeln ar kort, och den handlar om en enda episod. Den ar okolorerad. Vad som speciellt utmarker den är, att den är torr, kylig och lakonisk. Aesopus skrev ej endast djurfabler. Manniskor och döda ting befolkar aven hans fabler. Människans alla passioner Aterspeglas och belyses i hans verk; listen, hkimndlystnaden, avundsjukan, svartsjukan, lasten, skrytsamheten och högfärden. I nästan alla hans fabler lvser dock draq av klokhet och vishet fram. Nggra av de mest lästa ~ebo~~sfablerna-är Räven och Druvarna och Varqen och Lammet. I hans berättelser belyses aven mannisKans kärle'k till Livet, avem om det kan tyckas grymt.och meningslöst i manga fall. S& görsi fabeln, Den ,Gamle och Döden. Manoa översättninaar p& de flesta västerländske sprak har under tidernas lipp gjorts ,av Wesopus fabler. Den mest kände svenske över- sättaren ar Erik Heden, vars översättningar har kommit ut i f lera upp- I lagor. En mycket intressant Översättning är Doktor Martin Luthers, I som sedan översatts till svenska &r 1856. Luther visar har, i enlig- l het med de Österländska fabeltolkarna, att fablerna är ett effektivt medel för den moraliska lardomen,och för Luther var de ett komplement I till Bibelns rättesnöre. I hans verk finns ett företal över fabelns l syfte. Sedan följer ett antal Aesopusfabler. I anslutning till varje finns ett litet avsnitt med rubriken, Lärdom. I Atskilliga franska Översättningar har gjorts p4 Aesopus fable'r, l och de tidigare studerades naturligtvis noga av Frankrikes egen fabel- mästare Jean de La Fontaine, vars fabler har hämtat stoff bade ur Pilpays Sagor och ur Aesopus fabler. Trots detta lyckades La Fontaine med att skapa en egen orginell fabelkonst. RÄVEN OCH LEOPAR13EN n räv och en leopard tvistade orii vein soiii var finast. E Leoparden visade på siri I)rokiga, gläric:iri ocli fralnhöll hur fin den var; tliir f:iiins irke eii flack, soiii icke var vacker. Icke vågatle v51 riiveii siig-a tlelsarrima o111 sin kropp ? .Nej, visst icke,, iiiecl~av r~ivt.11, Bilirii jag liar tiagc it soni ar finare an allt vad (Iii liar: initt förstand., Rattre att vara ijverliigsen till sialen iiii till krol)peti. ~esopusfabel översatt av Erik ~edén