Att studera vid Lunds universitet 2005-2006

120
Innehållet viktigare än formen
Jag går mitt fjärde år på Konsthögskolan i Malmö.
Efter fem år har jag en Magisterexamen i Fri konst. Utbildningen
är annorlunda jämfört med en traditionell
akademisk utbildning. Man ansöker med arbetsprover
och inte med betyg. Av ungefär 500 sökande antas 12.
Kärnan i utbildningen utgörs av Eget arbete, alltså att
göra konst.
Alla elever tilldelas en egen ateljé i vilken de fl esta
sedan tillbringar största delen av sin tid. Min ateljé är
mitt andra hem. Den är mitt kontor, min verkstad och
oas.
Till skillnad från många utländska konstskolor är
eleverna på Konsthögskolan i Malmö inte uppdelade
efter vilket media de jobbar i. Alla har tillgång till
alla lärare, professorer och verkstäder. Förutom den
fasta personalen gästas också skolan regelbundet av
utomstående konstnärer och teoretiker. Vägledning
i det egna arbetet kan man få genom att anmäla sig
till individuella ateljésamtal. Varje termin erbjuds ett
antal kurser av varierande art. Dessa anmäler man
sig också till utifrån vad som intresserar en. Kurserna
kan vara introduktioner till olika tekniker som t.ex.
glas och silikongjutning, rent teoretiska kurser i form
av seminarier om relevant teori, eller projekt ledda av
yrkesverksamma konstnärer.
M ATHIAS KRISTERSSON
Fria händer
Jag arbetar i huvudsak med ljud. Likt de fl esta samtida
konstnärer anser jag dock att mediet jag jobbar i är av
mindre relevans. Det viktigaste i min konst är innehållet,
inte formen.
Innan jag blev antagen hade jag knappt jobbat med
konst. I gymnasiet pluggade jag teater. Efter det fi ck jag
en ungdomspraktik på Rooseum. Där föddes mitt intresse
för samtidskonst. Parallellt har jag alltid sysslat med
musik. Dels som trummis i olika rockband men framförallt
med egna datorproducerade ljudexperiment. Jag
har dock aldrig varit seriöst intresserad av en traditionell
musikutbildning. I konstutbildningen hittar jag friheten
jag vill ha. Jag kan fritt verka över gränserna mellan
musik, teater, litteratur och visuell konst. Med tanke på
detta är Konsthögskolan perfekt för mig. Jag har i princip
fria händer att styra över min utbildning. Vad jag gör av
den är upp till mig.
Ett imponerande rykte
Med tanke på att Konsthögskolan är så ung har den
lyckats skaffa sig ett ganska imponerande rykte, såväl
nationellt som internationellt. Vi har möjlighet att göra
utbyten med fl era bra skolor i Europa och USA. Jag sitter
just nu i Chicago och skriver denna text. Jag ska tillbringa
höstterminen på College of Architecture and the Arts,
UIC.
Att göra ett utbyte är för mig oerhört värdefullt, både
professionellt och personligt.
Konstnärsyrket är internationellt. Konkuransen är stor
och för att nå erkännande får man vara beredd på att resa
en del. Många av dem som det går bra för efter utbildningen
hankar sig fram med hjälp av olika stipendier och
residencies.
En fråga om liv och död
Min konstpraktik är för mig en fråga om liv och död.
Min konst hänger ihop med min tankeverksamhet. Att
sluta göra konst hade för mig inburit att sluta tänka. I ett
samhälle med en populärkultur som undervärderar den
individuella tankeverksamheten, i vissa fall till och med
motverkar den, är konstpraktiken för mig en nödvändig
alternativ kommunikationsform.
Jag tror inte att jag kan förändra världen med min
konst. Det är heller inte så intressant. Verkligheten är vad
vi defi nierar den till att vara och kan aldrig vara annorlunda.
Men för att förstå och handskas med den bättre är
tankeexperiment och hypotetiska alternativ ett måste för
mig.