Att studera vid Lunds universitet 2005-2006

78
Här står dialog och tänkande i fokus
Det är långt ifrån en självklarhet att jag sitter där jag sitter,
som studerande på psykologprogrammet i Lund. Fram till
ett halvår innan jag började, hade jag aldrig ens haft en
tanke på att jag skulle sätta min fot i den akademiska världen.
Dels på grund av att jag ägnat mitt liv åt helt andra
saker – skapande av bruksföremål och skulpturer, vilket jag
trivdes med – och dels på grund av min bristande förmåga
att läsa, något som jag rent tekniskt inte behärskade och
L INNÉA SVENSK
som jag lagt på hyllan sedan grundskolan. Men framför
allt kände jag ett främlingsskap inför universitetsvärlden
och en sviktande tro på min förmåga att studera.
Tveka inte!
Jag levde med en bild av den akademiska världen som jag
inte tror att jag var ensam om och som kanske delvis har
att göra med den bild som förmedlas av denna värld för
att upprätthålla dess status, såväl socialt som ekonomiskt,
samt tron på att universitetsstudier skulle vara svårare
eller mer komplicerade än något annat i livet. Nu kan jag
bara konstatera att detta var en sorglig lögn som gör att
mångfalden bland studenter begränsas. Jag hade byggt upp
ett försvar i form av fördomar som ledde till avsky mot
den värld som jag då tänkte aldrig skulle kunna bli min.
Min bild var att det var en sluten och konservativ värld
utan någon form av vidare helhetsperspektiv. Verkligheten
överträffade mina vildaste fördomar. Den enda förklaringen
jag har på detta är just att det fortfarande verkar
fi nnas en väldigt begränsad grupp människor med mycket
begränsade frågeställningar som rör sig i universitetets
korridorer. Därför uppmanar jag speciellt dig som tvivlar
på din förmåga bara för du inte kommer från ett traditionellt
akademiskt hem, är född i Sverige eller sympatiserar
med våra könsregler, eller om du är äldre och har en annan
arbetslivs- och livserfarenhet – tveka inte, sök, dina frågor
är förutsättningen för en förändring!
Positiv respons
Min andra stora överraskning var betydligt mera positiv:
det fanns förvånansvärt mycket resurser och möjligheter
att få hjälp. För min del innebar detta kontakt med
handikappverksamheten som snart erbjöd mig en dyslexiutredning,
hjälpmedel och ett stöd som möjliggjorde
och möjliggör en fortsatt studiegång. En annan sak är den
levande kunskap som människor sitter inne med och vill
förmedla, möta och, när det är som bäst, diskutera. Det
är som en lyxvärld där dialog och tänkande får stå i fokus.
Du får tillgång till föreläsningar, litteratur och seminarium
som serverar kunskaper, tankar och perspektiv, och du
kan välja att äta, tänka, ifrågasätta och förhoppningsvis
komma med nya viktiga perspektiv. Visst kan det fi nnas
ett visst motstånd mot att frångå invanda tankemönster,
men också en dragning till och en fascination över nya
frågeställningar. Och visst fi nns det hierarkiska inslag
på universitetet som det är svårt att blunda för, men jag
upplever också att jag får en positiv respons som får mig
att trivas här på universitetet.