Att studera vid Lunds universitet 2005-2006
Att studera vid Lunds universitet 2005-2006
Att studera vid Lunds universitet 2005-2006
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
122<br />
Nu förstår jag hur jag ska använda teatern<br />
Runt sjuhundra sökande och tolv kommer in. Första<br />
gången jag sökte till Teaterhögskolan i Malmö var jag<br />
nitton år, gick fortfarande i gymnasiet och hade uppfattningen<br />
att om man höll på med teater så blev man<br />
lycklig och hade roligt. Jag trodde jag var chanslös<br />
och blev mycket glad när jag gick <strong>vid</strong>are från de första<br />
proven. Men det var inte slut. Utan att jag förstod hur<br />
juryn tänkte så fi ck jag senare besked att jag gått <strong>vid</strong>are<br />
till tredje provet. Det bestod av en vecka med mycket<br />
gruppövningar och rörelseundervisning, och jag som<br />
spelat fotboll i tolv år kände mig som fi sken i vattnet.<br />
Och så gick jag <strong>vid</strong>are till det sista, fjärde provet. Där tog<br />
det stopp. Plötsligt bestod proverna av stora mängder eget<br />
arbete med olika scener ur världsdramatiken och jag förstod<br />
ingenting. Efter den tredje dagen av fem var jag helt<br />
slutkörd både fysiskt och psykiskt, jag ringde till mamma<br />
och storgrät. Jag förklarade att jag inte kunde någonting<br />
och var chanslös. Hon stöttade mig och hjälpte mig att<br />
orka hela veckan. Men jag hade haft rätt. Jag kom inte in.<br />
Saknade ambition<br />
I efterhand har jag insett att det var bra att jag inte kom<br />
in. Jag kunde ingenting om teater, hade ingen aning om<br />
vad skolan innebar eller vilka krav som ställdes på en<br />
skådespelare. Men framförallt, jag hade ingen som helst<br />
konstnärlig ambition. Jag visste inte varför just jag skulle<br />
bli skådespelare.<br />
A UGUST LINDMARK<br />
Ett kolhydratiskt kostprogram<br />
Tre år senare, efter två år på Fridhems folkhögskola, två<br />
misslyckade sökningar i Stockholm och en i Göteborg,<br />
försökte jag i Malmö igen. Nu var allt annorlunda. Jag hade<br />
hållit på med teater på heltid i två år och hade förberett<br />
mina antagningsprov ordentligt. Trots det var jag rädd att<br />
inte göra tillräckligt inför de två veckorna. Många av mina<br />
klasskamrater skrattar när jag berättar att jag la upp ett<br />
kolhydratrikt kostprogram för att hålla en jämn blodsockernivå<br />
under alla delmomenten och kom överens med min<br />
fl ickvän att hon skulle laga all mat för att optimera min<br />
återhämtningstid.<br />
Nu var det ju inte kostprogrammet som gjorde att jag<br />
kom in. Det visar ju inte minst mina elva klasskamrater,<br />
som inte alls höll på på samma sätt som jag, utan det faktum<br />
att jag hade förstått vad jag skulle använda teatern till.<br />
Jag hade förstått att skådespeleri var det yrke där jag skulle<br />
kunna kombinera mitt politiska intresse med min längtan<br />
efter personliga kickar. Jag hade förstått att jag genom teatern<br />
kunde diskutera saker med människor som jag aldrig<br />
skulle komma i kontakt med privat.<br />
Fyra år av förändring<br />
Antagningsproverna till skolan tar två veckor. Utbildningen<br />
tar fyra år. Fyra år där man hinner förändras mycket. Jag<br />
tycker att den förändringen har varit positiv och viktig för<br />
mig, men det har också varit jobbigt. Jag hade min stora<br />
svacka det andra året då jag under en lång tid sakta men säkert<br />
hade urholkat mitt självförtroende totalt. Jag tyckte att<br />
jag var tråkig på scen, hade dåliga idéer och att alla andra<br />
var tio gånger mer begåvade.<br />
Jag tror att de fl esta eleverna på skolan går igenom den<br />
fasen. Efter att ha jobbat så hårt för att komma in på skolan<br />
skapar man stora prestationskrav på sig själv. Man arbetar<br />
med stor självrefl ektion och upptäcker ett antal mindre<br />
fantastiska sidor. Detta skriver jag inte det för att skrämma<br />
bort någon. Jag vill bara ge dig som funderar på att söka till<br />
skådespelarutbildningen, rådet att tänka efter om du verkligen<br />
är beredd att arbeta så hårt med dig själv. Annars fi nns<br />
det risk att du känner dig attackerad av alla som tycker du<br />
talar fel dialekt, säger att du är kutryggig eller påpekar att<br />
du inte är tillräckligt modig och därigenom saboterar samspelet<br />
med dina klasskamrater. Men om du är beredd arbeta<br />
med dig själv på det sättet, och dessutom tycker om teater,<br />
då fi nns det ingen bättre utbildning.<br />
För det är faktiskt så som min klasskamrat Christian sa<br />
den första veckan på skolan, när jag klagade över att en av<br />
våra rörelselektioner hade varit fruktansvärt jobbig:<br />
– I och för sig, men det är fan så mycket bättre att göra<br />
armhävningar på teaterhögskolan än att göra det hemma.
Change language