Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad

kalkbrottet. Det var nu Limhamns kalkbrott på allvar började konkurrera med
cementfabriker på bl.a. Öland och Gotland (Dalin & Liliengren 1994). Fabrikerna och
brytningsmetoderna effektiviserades gång på gång under 1900-talet och konkurrensen från
Limhamns kalkbrott tvingade nästan alla andra kalkbrott i landet att stänga. Den absoluta
topproduktionen nåddes 1970. Cementtillverkningen upphörde 1978 och 1994 avslutades
även brytningen helt (Emanuelsson et al. 2002).
Efter 130 års brytning fanns nu ett gigantiskt kritvitt hål i marken, 1200 meter långt, 700
meter brett och 60 meter djupt. Vad skulle man nu göra med brottet? För stort för att fylla
igen och mer eller mindre omöjligt att bebygga. Många idéer lades fram om vad man
skulle kunna använda brottet till men inga förverkligades. Under tiden, bakom stängsel och
låsta grindar, bosatte sig allt fler djur och växter i brottet.
Även under tiden som kalkbrottet var aktivt gjordes enstaka obervationer av sällsynta
djur och växter i brottet. Mest kända är den grönfläckiga paddan (Bufo viridis) och
kalkkrassing (Sisymbrium supinum). Tankarna om en exploatering av kalkbrottet fick hårt
motstånd av naturvänner som ville bevara brottet till förmån för djur och växter. Efter ett
antal år av diskussioner beslutade kommunstyrelsen i april 2008 att Malmö stad tar över
ägandet av kalkbrottet och att detta ska öppnas som naturreservat 2010 (Bergström 2008).
OMRÅDESBESKRIVNINGAR
Här följer en översiktlig beskrivning av brottet och dess mest karakteristiska miljöer och
egenskaper. Noggrannare beskrivningar återfinns under respektive delområde (se nedan).
En översiktlig karta över brottet med gränser för inventeringens nio delområden återfinns i
slutet av rapporten på sida 59. Nomenklaturen som använts för växterna följer Mossberg &
Stenberg 2005.
Indelningen av kalkbrottet i nio delområden skedde ganska godtyckligt och bygger på
övergripande skillnader i brottets miljö. För att få en indelning som bättre speglar alla de
olika miljöernas utbredningar i brottet hade betydligt fler delområden krävts. En sådan
indelning var inte möjlig vid den här undersökningen eftersom det då skulle ha tagit
avsevärt längre tid att inventera och detta rymdes ej inom tidsramen för fältarbetet.
Översiktlig beskrivning av Limhamns kalkbrott
Kalkbrottet är visserligen 60 meter djupt på den lägsta punkten men djupet varierar en
hel del beroende på vilken höjdnivå (terrass) som man befinner sig på. Den lägsta nivån
i brottet delas upp i två hälfter, en östlig och en västlig, som skiljs från varandra av en
stor vall med fyllnadsmassor vilken löper från söder till norr. Den östra delen av brottets
botten liknar snarast ett delta med små, grunda och dyiga sjöar vilka förbinds med varandra
genom mindre kanaler (Fig. 2). Det finns gott om små björkar och Salix-buskar men p.g.a.
att bottnen utgörs av grov kalkkross och dessutom för ett tag sedan helt översvämmades är
gräs och örter ytterst sparsamt förekommande i deltat. Den västliga delen av bottnen består
av två från varandra mycket olika delar. Dels finns här ett stort bälte av bladvass
(Phragmites australis) och ett område som brukar kallas ’’Stäppen’’. Stäppen är en
märklig plats, marken är täckt av ett kalkpulver som i ytan är torrt men bara några
centimeter ner ganska fuktigt och här växer nästan enbart mindre björkar och Salix-buskar.
På den tid då kalkbrottet var i drift utgjorde Stäppen istället bottnen i en flera meter djup
bassäng. Det finkorniga pulvret på Stäppen verkar vara någon form av biprodukt från
bearbetningen av kalkstenen vilket sedan dumpades i bassängen och sjönk till bottnen.
Efter att brytningen upphört har dammen torkat ut.
10