Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad

Lissodema denticolle NT , vasstandad trädbasbagge: Mindre allmän art som lever i barken på
något fuktiga och nyligen döda lövträdsgrenar. Borttagandet av klenare virke i
produktionsskogar gör att arten inte kan överleva i dessa och den förekommer därför
främst i oskötta skogar där nedfallna grenar får ligga kvar. I kalkbrottet finns en hel del
kvistar av olika lövträd som lämnats att förmultna vilket gynnar denna och flera andra
sällsynta arter som är knutna till död ved.
Insamlades två gånger i Pumphusområdet. 1 ex. krypande på sälgstock 31 maj samt kvällshåvad 2 juli (1 ex.).
Figur 22: A. aethiops.
Apion aethiops NT : Denna spetsvivel var förr utbredd från Skåne
till Jämtland men har under senare hälften av 1900-talet minskat
mycket starkt och aktuella fynd finns nu endast från Skåne,
Blekinge, Småland och Öland sammanlagt är ca 10 sentida lokaler
kända från dessa landskap. Arten lever på ärtväxter av släktet
Vicia i varma, soliga miljöer (Gönget 1997). Borttagandet av
marginalmarker i jordbrukslandskapet, såsom åkerkanter och
vägrenar, samt den allmänna trivialiseringen av floran har slagit
hårt mot denna och åtskilliga andra arter.
Ett exemplar slaghåvades högst upp i Stora sydsluttningen den 13 maj, alldeles
nedanför kanten till trädgården framför industrins gamla kontor. På fyndplatsen
växer ett lite större bestånd av fodervicker (Vicia sativa) och det är säkert denna
som är värdväxt för viveln i brottet.
Calosirus terminatus VU : Morotsviveln är i Sverige endast känd från fem skånska lokaler
(Ven, Ålabodarna, Limhamn, Klagshamn och Kungstorp). Den lever på vildmorot som
växer i riktigt varma miljöer t.ex. kustbranter. Den begränsade utbredningen, exploatering
av lokalerna och igenväxning gör att arten är utrotningshotad. C.
terminatus har tidigare påträffats på de obrukade gräsmarkerna
kring brottet (Dufberg muntl.) men dessa förekomster håller nu
på att försvinna tillföljd av onödig exploatering.
Trots ett överflöd i tillgång på värdväxten, i tillsynes utmärkta miljöer, kunde
arten endast påvisas en enda gång i kalkbrottet. Ett exemplar bankades från
värdväxten den 13 juli i mitten av västbranten (område 1) där rören från
pumphuset kommer upp. Här växte några morotsplantor i en fuktig
erosionsvall som tack vare kontinuerlig tillgång på vatten växt sig betydligt
större än vad som annars är normalt i brottet. Anledningen till att arten är så
ovanlig i kalkbrottet skulle kunna förklaras av att den möjligen behöver
storvuxna plantor av morot. I så fall är det få morötter i brottet som klarar att
bli tillräckligt stora för att passa arten p.g.a. det torra klimatet. Detta får dock
ses som osäkert, kanske har arten inte hunnit bygga upp en individrik
population ännu.
34
Figur 23: C. terminatus,
vildmorotsvivel.
Xyleborinus saxesenii NT , brun vedborre: En släkting till de välkända almsplintborrarna
men som inte sprider någon farlig svamp. Brun vedborres larver gnager gånger djupt inne i
nyligen död lövträdsved (Lindelöw 2007) och förekommer oftast på ’’finare’’ lokaler. Det
största hotet är borttagandet av larvernas föda (död/döende ved). Spridd från Skåne till
Uppland men sällsynt.
Påträffades ett par gånger krypande på döda eller döende popplar i delområde 1 (12 och 13 maj). Även
funnen i fönsterfälla på död poppel och kvällshåvad den 2 juli.