Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad

åde hindra igenväxningen men samtidigt se till att låta en del träd växa upp och bli gamla
så att de vedlevande arterna har någonstans att leva även i.
Växtlevande skalbaggar
Förutom marklevande skalbaggar utgör växtlevande skalbaggar normalt en stor del antalet
arter man finner i en täkt. De två helt avgörande faktorerna för hur vegetationen ser ut i en
täkt är underlagets sammansättning och hur långt igenväxningen kommit. Igenväxning
leder på sikt till att intressanta växtarter ersätts av allmänna arter som också är ointressanta
för ovanliga skalbaggar. De växtlevande skalbaggar som är särskilt intressanta i kalkbrottet
lever just på de konkurrenssvaga växterna. Floran är sparsam i största delen av brottet
vilket gör att de intressantare växterna i dagsläget inte har någon konkurrens från triviala
arter, men på ett par plaster i de övre sluttningarna har redan triviala gräsarter tagit
överhanden och hotar de rödlistade och ovanliga skalbaggarna genom att helt konkurrera ut
de ovanliga växterna. Igenväxning kan gå snabbt och florans utveckling måste övervakas
kontinuerligt.
Ett antal intressanta skalbaggar är knutna till ärtväxterna som finns här och var i brottet
men framförallt i de övre delarna av Stora nordsluttningen. Spetsvivlarna Apion
aethiops NT , Apion pisi och Apion pomonae lever på olika ärtväxter och är alla mer eller
mindre skyddsvärda. Ett visst igenväxningshot finns redan idag mot en del av ärtväxternas
förekomster framförallt i område åtta.
Andra växter som är konkurrenssvaga och som är föda åt intressanta skalbaggar i
kalkbrottet är de båda reseda-arterna som är värdväxter för Bruchela rufipes, Baris
picicornis, Ceutorhynchus resedae och den för Skandinavien nya jordloppan Phyllotreta
procera. Reseda-arterna har i dagsläget stora populationer i brottet. I övrigt är bl.a. blåeld,
vildmorot, klint-arter och stånds viktiga växtarter för flera ovanliga skalbaggar.
Även träd och buskar har betydelse för de växtlevande baggarna. I kalkbrottet finns ett
flertal vivlar som lever på framförallt björk, Salix-arter och poppel varav åtminstone
lövviveln Polydrusus formosus är sällsynt. Unga träd och plantor, av olika arter, i varma
lägen bör inte rensas bort fullständigt.
Kalkunderlaget gör att vegetationen skiljer sig en del från den man finner i andra täkter.
Floran i brottet är inte så artrik som den kan vara i t.ex. sand- och grustag men i gengäld
har den inslag av en del växter som är specifika för just kalkrika marker och därför
förekommer också en del skalbaggar som kan sägas vara bundna till de speciella
kalkväxterna, t.ex. de arter som lever på reseda, och dessa skalbaggar finner man inte i
andra typer av täkter.
Vattenbaggar
Faktorer som bottentyp, mängd växtlighet och vattendjup påverkar i hög grad vilka
vattenbaggar man hittar på en plats eftersom många arter har specifika krav på dessa
omvärldsfaktorer. I kalkbrottet innehöll vattenfaunan få ovanliga arter, de enda mer
intressanta arterna var virvelbaggen Gyrinus paykulli och palpbaggen Enochrus
melanocephalus. Detta beror förmodligen på en kombination av att det finns få
vattenväxter och att bottnarna har enformig struktur (oftast täckta avkalkgyttja) som inte så
många arter är anpassade till. Generellt är de funna vattenbaggarna sådana arter som lever i
grunda vatten, på hårda eller dyiga bottnar med sparsam vegetation. Men det är intressant
att notera hur inflödet av saltvatten gör att några arter som är halobionta (saltkrävande)
lever i brottet. Coelambus parallelogrammus och Ochtebius marinus lever i saltvatten
men åtminstone den senare kan tolerera mycket låga salthalter (Hansen 1987). Kortvingen
Brachygluta helferi lever vid kanten av salta eller bräckta vatten (Hansen 1968).
46