Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad

Aulonium trisulcum: Almcylinderbagge lever tillsammans med almsplintborrarna och
livnär sig troligen av svampar som växer i barkborrarnas gångar. I spåren av almsjukan har
almcylinderbagge kunnat sprida sig norrut genom Danmark och det första svenska fyndet
gjordes 2004 i Landskrona (Lundberg 2006). Sedan dess har den konstaterats i Alnarp
(Dufberg muntl.), på ett par lokaler i östra Malmö, samt nyligen i Lund (egna
observationer).
Flera fragment och levande imago under almbark i område 1 den 2 juli, tillsammans med Corticeus bicolor.
Anaspis regimbarti: En ovanlig ristbagge, känd från några spridda lokaler längs västkusten
i Skåne och Halland. larven lever i död ved men väldigt lite är känt om artens biologi. Den
vuxna baggen söker sig till blommor. Tidigare rödlistad.
Två fynd i kalkbrottet, dels insamlad manuellt på blommande buske 20 maj och ett ex i fönsterfälla på död
poppel, båda i Pumpusområdet.
Longitarsus ganglbaueri: I kalkbrottet hittades ett flertal arter av de halmgula
jordlopporna som tillhör släktet Longitarsus varav L. ganglbaueri och L. jacobaeae är
värda ett särskilt omnämnande. Båda arterna har en sydlig utbredning från Skåne till
Mälardalen och lever på växter av släktet Senecio. De är generellt ganska ovanliga och
knutna till varma marker. Påträffas i åker- och vägkanter, täkter och på ruderatmarker.
Ett ex. av L. ganglbaueri slaghåvades i den mindre branta delen av södersluttningen ned mot Stäppen
(område tre) den 29 maj. L. jacobaeae är mer utbredd och hittades ett flertal gånger i fyra delområden.
Sphaeroderma rubidum: Helt rödfärgad bladbagge som lever på korgblommiga växter,
hos oss rödklint och väddklint (Böhme 2001; Ljungberg 2002). Påträffad i Skåne, Halland,
Småland samt Öland och Gotland. Ganska ovanlig och beroende av varma miljöer men är
inte minskande och därför avförd från rödlistan.
Bankad från rödklint som växte i erosionsvall vid körvägen i västsluttningen (område ett), ett exemplar 15
augusti.
Figur 26: B. rufipes.
Bruchela rufipes: Troligen kalkbrottets vanligaste skalbaggsart som
ändå är ganska intressant. Påträffades första gången 1999 i östra
Malmö (Lundberg 2006). Lever på gul- samt färgreseda och är på
spridning norrut men är än så länge begränsad till Malmö-området i
Sverige där den förekommer på knappt en handfull platser.
Funnen i nästan samtliga delområden och var mycket allmän under sommaren
2008.
Apion confluens: Faunan av spetsvivlar (Apionidae) var både artrik och intressant i brottet.
A. confluens lever av balderbrå på torra, varma marker och är relativt ovanlig men funnen
ända upp till Norrbotten. Den sammanhängande utbredningen sträcker sig dock till
Södermanland. Ovanlig men förmodligen inte kraftigt minskande, i Skåne finns sentida
fynd från åtminstone Klagshamnsudden, Vombsänkan och Ålabodarna.
1 ex. slaghåvat på värdväxten 15 juli i Översta delen av östsluttningen samt ett ex. i Stora nordsluttningen 3
juli.
38