Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad
Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad
Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Som nämnts ovan domineras marken <strong>av</strong> ganska grov kalkkross på de flesta ytor och detta<br />
tillsammans med frånvaron <strong>av</strong> humuskikt med näring gör att fältskiktet me<strong>stad</strong>els är<br />
mycket sparsamt eller helt saknas. På de ytor där marken täcks <strong>av</strong> finare kalkgrus eller<br />
pulver finns dock en intressant ruderatpräglad vegetation med kalktolleranta växter (t.ex.<br />
Fig. 3). De vanligaste är: blåeld (Echium vulgare), gulreseda (Reseda lutea), färgreseda<br />
(Reseda luteola), käringtand (Lotus corniculatus), vildmorot (Daucus carota ssp. carota),<br />
johannesört (Hypericum sp), gråfibbla (Hieracium pilosella), stånds (Senecio jacobaea ssp<br />
jacobaea) och skogsklematis (Clematis alba).<br />
Det finns gott om kallt, klart vatten i <strong>kalkbrott</strong>et men bottnarna och vattenvegetationen är<br />
enformiga. Överallt täcks bottnen <strong>av</strong> ett mer eller mindre tjockt lager <strong>av</strong> ett fint kalkpulver.<br />
Vattenvegetationen domineras <strong>av</strong> alger och längs stränderna och kanalerna växer bladvass<br />
(Phragmites australis), k<strong>av</strong>eldun (Typha latifolia) och starr (Carex sp). På skuggiga<br />
platser, under Salix-buskar längs kanalerna, växer vattenmynta (Mentha aquatica). Ett<br />
intressant förhållande är att vattnet som sipprar ut från kalkväggarna har en svagt salt smak<br />
i den västligaste delen <strong>av</strong> brottet.<br />
Figur 3: Typisk vegetation i <strong>Limhamns</strong> <strong>kalkbrott</strong>, gulreseda (Reseda lutea),<br />
blåeld, (Echium vulgare), Salix-buskar och glasbjörk (Betula pubescens).<br />
På den översta terrassen (fjärde höjdnivån) och i de översta sluttningarna, direkt nedanför<br />
markytan, är vegetationen oftast mer utvecklad. Här finns mindre dungar <strong>av</strong> lövträd med<br />
skogsalm (Ulmus glabra), lönn (Acer sp), oxel (Sorbus intermedia) och enstaka buskage <strong>av</strong><br />
h<strong>av</strong>torn (Hippophaë rhamnoides). Fältskiktet i de övre sluttningarna domineras <strong>av</strong><br />
smalbladiga gräs men med ett visst inslag <strong>av</strong> ärtväxter (Fabaceae). Särskilt på fjärde<br />
terrasnivån och i den översta delen <strong>av</strong> nordsluttningen finns mycket ärtväxter, bl.a. större<br />
förekomster <strong>av</strong> getväppling (Anthyllis vulneraria) och lusern (Medicago sp). Längs ett kort<br />
<strong>av</strong>snitt i östsluttningen tränger vatten ut och skapar fuktig lera och grus.<br />
Nästan hela <strong>kalkbrott</strong>et är utsatt för intensivt solljus under dagen. Detta leder till att det<br />
speciellt nedanför södersluttningarna kan bli oerhört varmt och torrt under sommaren. En<br />
rak motsats är marken vid foten <strong>av</strong> den höga nordsluttningen där solen inte kommer åt att<br />
lysa (Fig. 4). Kallt vatten som sipprar ut ur sluttningen bidrar till att kyla ned markytan<br />
ytterliggare. Särskilt på våren kan man iaktta en påfallande skillnad i hur skalbaggarna<br />
12
Change language