Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad
Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad
Inventering av skalbaggsfaunan i Limhamns kalkbrott ... - Malmö stad
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
De marklevande arter som uppträdde med flest individer under fältarbetet var bl.a.<br />
Ophonus puncticeps, Bembidion illigeri, Tachyporus nitidulus och T. hypnorum. Bland<br />
vattenbaggarna var framförallt dykaren Hydroglyphus geminus och palpbaggen Laccobius<br />
bipunctatus överallt vanliga i de grunda vattnen. På blåeld fanns ett antal arter som<br />
förekom allmänt i hela brottet, särskilt de två helsvarta pollenbaggarna Melighetes tristis<br />
och M. planiusculus samt den halmgula jordloppan Longitarsus exoletus var ytterst<br />
allmänna. Jordlopporna var även i övrigt företrädda <strong>av</strong> ett flertal arter var<strong>av</strong> flera uppträdde<br />
talrikt. Den skalbaggsart som har den största populationen i <strong>kalkbrott</strong>et är dock den på<br />
gulreseda levande plattnosbaggen Bruchela rufipes. Under juni kunde man håva in flera<br />
hundra exemplar <strong>av</strong> arten på varje planta <strong>av</strong> reseda och den totala populationen uppgår till<br />
tiotusentals individer.<br />
Faunan i olika delområden<br />
Pumphusområdet<br />
Resultat: 262 arter var<strong>av</strong> 7 rödli<strong>stad</strong>e (2 VU + 5 NT) och 12 andra intressanta arter.<br />
Pumphusområdet är den klart artrikaste delen <strong>av</strong> <strong>Limhamns</strong> <strong>kalkbrott</strong> med hela 262<br />
påträffade skalbaggsarter på en förhållandevis liten yta jämfört med de flesta andra<br />
delområden. Hela sju rödli<strong>stad</strong>e arter påträffades vilket gör att området också har flest<br />
rödli<strong>stad</strong>e arter i <strong>kalkbrott</strong>et och det placerar sig på tredjeplats i listan över flest<br />
anmärkningsvärda arter som inte är rödli<strong>stad</strong>e.<br />
Alla typer <strong>av</strong> miljöer och habitat hyser intressanta eller rödli<strong>stad</strong>e arter i område ett. På<br />
fuktig mark invid branterna är den blåskimrande källsnabblöparen, Bembidion stephensi NT ,<br />
tillsammans med sin allmännare släkting Bembidion deletum vanlig. Den vackra och lite<br />
större karaktärsarten gulkantad sammetslöpare, Chlaenius vestitus NT påträffar man vanligen<br />
på plana stränder men i område ett kan man även finna den på de sluttande<br />
erosionsvallarna i övre delen <strong>av</strong> västsluttningen längs asfaltvägen. I den varma<br />
västsluttningen finns ett litet bestånd <strong>av</strong> rödklint och på detta kunde ett ex. <strong>av</strong> den mindre<br />
allmänna och tidigare rödli<strong>stad</strong>e jordloppan Sphaeroderma rubidum slaghåvas. På<br />
vildmorot intill rödklinten togs märkligt nog det enda exemplaret <strong>av</strong> vildmorotsviveln,<br />
Calosirus terminatus VU , vilken borde vara betydligt vanligare i brottet med tanke på<br />
värdväxtens rikliga frekvens. Reseda-arterna är allmänna kring Krossplan i norra delen <strong>av</strong><br />
området och där förekommer Bruchela rufipes, Phyllotreta procera och Ceutorhynchus<br />
resedae i antal. På blåeld kring pumphuset kan man alltid finna den stora kartviveln,<br />
Mogulones geographicus.<br />
Den marklevande faunan innehåller inte enbart intressanta arter som lever på fuktig mark<br />
utan även på de torra markerna i delområde ett finns spännande arter. På den öppna ytan i<br />
södra delen vid nedfarten hittades ett exemplar <strong>av</strong> den ganska stora och sällsynta<br />
kortvingen Tasgius globulifer VU . En annan sällsynt kortvinge som också lever på<br />
torrmarker är den mycket mindre Chilomorpha longitarsis. Vegetationen är som bäst<br />
utbildad i delområde ett men förna finns trots detta bara på ett par mindre ytor. Antalet<br />
arter som lever i förna eller andra multnande organiska material är därför litet men<br />
åtminstone mycelbaggen Leiodes rugosa som är mindre allmän påträffades. Den lever<br />
troligen underjordiskt <strong>av</strong> svampmycel.<br />
Något som förvånande var att flera rödli<strong>stad</strong>e arter som lever i död ved påträffades i<br />
Pumphusområdet. I de torra, döda eller halvdöda popplarna lever den bruna vedborren,<br />
Xyleborinus saxesenii NT , i och under almbark lever tvåfärgad barksvartbagge Corticeus<br />
bicolor NT tillsammans med den till landet nyinkomna Aulonium trisulcum. På en sälg<br />
26
Change language