MENA-projektet Stereotyper i förvandling - Regeringen

Angreppssättet präglas av en ”etnocentrisk universalism” där ”tredjevärldenkvinnan”
gestaltas som fundamentalt annorlunda än författaren-den
västerländska feministen.
Den implicita självrepresentationen är sådan att kvinnor i väst ses
som utbildade, moderna, med full kontroll över sina kroppar och sin
sexualitet och med full frihet att fatta egna beslut.
32
Utan bilden av tredjevärldenkvinnan skulle denna självrepresentation
bli problematisk för kvinnor i västerlandet. 34
När den etno- eller eurocentriska blicken på unga invandrade kvinnor
uppträder i svensk nyhetsjournalistik, så kan man inte vara säker på att
det är en man som står bakom texten. I själva verket är de mest voyeuristiska
och närgångna texterna, som samtidigt förvägrar den intervjuade
kvinnan rätten att själv definiera sin identitet och sin livssituation, ofta
skrivna av kvinnliga journalister och skrivna med feministiskt patos.
Som ofta när det gäller stereotyp journalistik, finns också en genre
av positiva motbilder; inom denna diskurs har de temat ”I Sverige blev
jag en fri kvinna”.
En undersökning av bilden av ”invandrarkvinnan” i svensk dagspress
under 1997 och 1998 visar att när kvinnor från muslimska länder framställs
som starka och aktiva i medierna, så är det som undantagsindivider
som har kastat loss från sin bakgrund, kultur och religion. 35 Den förförståelse
som de positiva motbilderna bygger på är den av den muslimska
kvinnan som offer.
Den starka och aktiva kvinnan framställs som så enastående, extremt
bra och positiv på alla sätt, att denna skildring i läsarens
tankar riskerar att reduceras till ett undantag, ett undantag som
bekräftar regeln. 36
34Mohanty 1996:192.
35 Berggren och Lindblad, 1998.
36 A.a. s. 63.