MENA-projektet Stereotyper i förvandling - Regeringen

More documents

Recommendations

Info

gare rutinmässigt omnämnande av nationalitet, ursprung eller ”utländsk brytning” ur brottsrapporteringen. Sådana uppgifter skulle, enligt de normer som slog igenom, bara finnas med när de var relevanta, i betydelsen nödvändiga, för att beskriva eller förklara brottet. Annars skulle journalistiken ge de främlingsfientliga vatten på sin kvarn. 1993 tycks ambitionen i nyhetsjournalistiken snarare vara att lägga sig närmare en – fortfarande förmodat främlingsfientlig – opinion. Politiker, poliser och flyktingmottagare som problematiserar invandringen och flyktingarna har oftare tolkningsföreträde. Journalister förklarar själva ofta den ändrade inriktningen med en ökad hörsamhet för behov hos allmänheten. Man menar att journalistiken tidigare lade sig allt för nära elitens välvilliga hållning och för långt ifrån ”vanliga” människors uppfattningar och att den genom att tona ner invandringens och invandrarnas negativa sidor kom att äventyra mediernas trovärdighet. Genom att inte ”lyfta på locket” och ”säga som det är” gav medierna utrymme för en främlingsfientlig mytbildning hos allmänheten. Resonemanget kan ifrågasättas på flera punkter. Dels finns det knappast något problem i samband med invandringen som har förtigits i journalistiken. Dels blir knappast den främlingsfientliga mytbildningen hos allmänheten mindre, när nyheterna varje dag förknippar olika slag av brottsliga handlingar med människor av utländskt ursprung. Det intressanta är emellertid att detta resonemang ofta har förts fram av journalister i ledande ställning och att det sannolikt också har haft ett visst inflytande över journalistikens inriktning under 1990talet. I brottsrapporteringen utgår man numera delvis från andra relevanskriterier än 1976. Om läsarna tycker att det är viktigt att läsa om att flyktingar har snattat eller att en våldtagen kvinna beskriver gärningsmannen som ”arabliknande”, så ska man skriva det. Om tidningen förtiger uppgifter som läsarna tycker är relevanta, så förlorar den i trovärdighet. Dessa förändrade relevansbedömningar i kombination med en medveten ambition att ge ökat utrymme för källor som tar fasta på negativa drag i samband med invandringen kan förklara en del av förändringarna i nyhetsbevakningen. Dessa förändringar kan ha bidragit till en upplevelse av ökad konfliktladdning hos såväl politiker som allmänhet. Orsaken till förändringarna i opinionsklimatet och i journalistiken 39
kan också sökas i politiska beslut från regeringshåll, framför allt i den skärpning av flyktingpolitiken som inleddes 1989. Beslutet och olika uttalanden i samband med det kan ha legitimerat ”den inhemska opinion som kräver hårdare tag mot flyktingar och invandrare”, har bland andra den förre professorn i invandringsforskning, Tomas Hammar, hävdat. 37 De som hävisar till förändringar i det politiska klimatet tar ibland fasta på framväxten av populistiska och främlingsfientliga partier som Sjöbocentern vid slutet av 1980-talet och Ny demokrati vid början av 1990-talet. Dessa ska ha gjort flyktingrestriktiva och främlingsnegativa yttringar mer rumsrena, påverkat dagordningen för den politiska debatten och därmed journalistikens inriktning. Men det är knappast troligt att dessa rörelsers budskap har påverkat nyhetsmediernas ideologi eller journalisternas åsikter på något direkt sätt och knappast heller det politiska etablissemanget. Den nyhetsrapportering som har tagit upp Sjöbocenterns respektive Ny demokratis politik har i allmänhet förhållit sig avståndstagande eller raljant, vilket också ledande politiker har gjort. Finns en påverkan så handlar den inte om åsiktsöverföring utan möjligen om att vissa mer eller mindre medvetna utgångspunkter och perspektiv har kommit att bli relevanta. En del av nyhetsjournalistiken under 1990-talet har onekligen utgått från perspektiv som har frändskap med de populistiskt främlingsfientliga, islamofoba och kulturrasistiska ståndpunkterna i Sjöbocentern och Ny demokrati. Under 1990-talet har även etablerade och välrenommerade debattörer tillämpat kulturaliserande resonemang i förhållande till utomeuropeiska grupper. Tidigare kabinettssekreteraren Sverker Åström har föreslagit att Sverige ska kunna pröva om en person som söker uppehållstillstånd ”kommer från ett land eller en kultur vars seder och bruk är så väsensfrämmande att en någorlunda harmonisk anpassning är svår eller omöjlig”. 38 Den populäre författaren och journalisten Herman Lindqvist tog till orda i samband med de uppmärksammade våldsbrotten mot kvinnor i början av 1997, som i medierna gavs religiösa eller kulturella förklaringar: Våldet blottar inte bara kulturkollision mellan svenskt och extrema former av islam utan, vad värre är, det blottar också ett djupt avstånds- 37 Hammar, 1995:128. 38 Sverker Åström på DN:s debattsida den 25/8 1990. 40
Page 1 and 2: MENA-projektet Stereotyper i förva
Page 3 and 4: Text: Utrikesdepartementet, Enheten
Page 6: Innehållsförteckning I Inledning
Page 9 and 10: gäller journalistik kring frågor
Page 11 and 12: II Från flyktingström till flykti
Page 13 and 14: Inbördeskriget i Libanon hade då
Page 15 and 16: Nyhetstexterna uppehåller sig vid
Page 17 and 18: II.3 Ett nytt sätt att se Men vikt
Page 19 and 20: III Inne i landet Det är omöjligt
Page 21 and 22: tet med andra kulturer. I sin strä
Page 23 and 24: 22 sammanhang där de kopplas till
Page 25 and 26: Till utvecklingsteorin finns en mod
Page 27 and 28: lam. Dels flyktinginvandringen av m
Page 29 and 30: 28 När hon är glad är hon rosig
Page 31 and 32: och hållet gestaltas och tolkas in
Page 33 and 34: Angreppssättet präglas av en ”e
Page 35 and 36: Underrubrik, ingress: 34 ”De för
Page 37 and 38: graferats med teleobjektiv på ett
Page 39: har blivit mer aggressiv och kuslig
Page 43 and 44: Undersökningsmaterial och studier
Page 45 and 46: Paper till 14:e Nordiska konferense
Page 47: Genom beslut av regeringen (UD98/14

MENA-projektet Stereotyper i förvandling - Regeringen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?