MENA-projektet Stereotyper i förvandling - Regeringen

Underrubrik, ingress:
34
”De förstår inte sexualmönstret i Sverige”
– Vi måste undervisa invandrare om hur spelet mellan män och
kvinnor fungerar i Sverige.
Svenska våldtäktsmän dyker upp i dessa texter som jämförelsepunkter
och står närmast för den normalitet som ger relief åt det onormala.
Det är de invandrade männens våldtäkter som problematiseras och
ges en kulturell förklaring. De svenskar som begår liknande brott beskrivs
– i den mån de överhuvudtaget uppträder i nyheterna – som
individuella undantag.
Genom att kulturförklaringarna bara tillämpas på (vissa grupper av)
invandrade män, konstrueras dessa män som fundamentalt annorlunda
än män från Sverige eller Västeuropa.
När en ung kvinna med turkisk bakgrund blir knivhuggen av sin
bror i januari 1997 får en rad övergrepp som invandrade män begått
mot kvinnor nyhetsaktualitet. De beskrivs som uttryck för männens
kultur och religion, islam. Aftonbladet har en sexsidig artikel på temat
”Kvinnorna dödas för hederns skull” (9/1 1977), späckad med våldsamma
detaljer ur polisutredningar. Gärningsmännen framträder via
brottstycken ur polisförhör, som förses med pratminus och förvandlas
till repliker i texten. Replikerna uttolkas av journalisten med stöd av
citat ur Koranen.
Denna text och andra liknande vid samma tid skapar följande bild
av den muslimske mannen:
– Han är styrd av en kvinnoförtryckande kultur och religion.
– Hans kultur och religion rättfärdigar – ja, uppmanar till – våld mot
kvinnor, som på olika sätt frigör sig från mannens kontroll.
– Han kan inte behärska sin vrede eller sina sexuella impulser i förhållande
till kvinnor och ursäktar eller rättfärdigar detta med sin religion
och tradition.
Detta är en beskrivning som säkert passar in på enskilda män som
begår våld mot kvinnor – såväl kristna män i Norden som muslimska
män från Mellanöstern. Problemet med beskrivningen är för det första
att den bara används för att karakterisera muslimska män som begår
våld mot kvinnor. För det andra kommer den att beröra även muslimska
män som inte begår våld mot kvinnor, eftersom just religions- och
kulturtillhörigheten framhävs som förklaring till våldet.