Här - E-verktyget

DESIRÈE FURUDAHL
JAG SYNS INTE
Varje dag går jag fram och tillbaka till skolan - alltid ensam.
Det är ingen som vill gå med, ingen som vill göra min dag värdefull.
Ett ditklistrat leende sitter på mina läppar bara för att omvärlden förväntar sig
det.
De höga herrarna som bestämmer säger att alla har samma rättigheter - det
är fel.
Jag får snällt stå i timmar och vänta på en försenad färdtjänstbil eftersom
att jag inte har något val. Vad skulle hända om lokalbussen blev en timma sen?
Hur kommer det sig att jag alltid är ensam? Kan det vara så att omvärlden
är rädd, rädd för det som är annorlunda. Rädd för styrkan hos den som är
annorlunda. Den som inte är som alla andra måste vara stark för att kunna
överleva.
Men det är klart - vem skulle märka om jag tynade bort av ensamhet, av att
ingen vill se mig.
Jag tänker inte ge mig. Bara för att jag inte ser tänker jag inte förbli osynlig.
Jag vill bli sedd för den jag är.
STRUTSENS VINGAR I 25