Här - E-verktyget

jag är bra exempel på skillnaden i ordet normal. För en dyslektiker kan det
vara självklart att förstå svåra vetenskapliga texter inlästa på band men att förstå
en muntlig vägbeskrivning är totalt omöjligt.
Det som gör att jag inte riktigt passar in i handikappvärlden är att jag blivit
fostrad att inte vara handikappad trots att jag är det. Eller om jag ska vara tydligare:
mina föräldrar har aldrig lagt någon direkt värdering i att jag inte har
kunnat göra si eller så men samhället runt omkring mig har gjort det. Det har
placerat mig i handikappverkligheten och jag har själv upptäckt att jag på sätt
och vis tillhör den här världen, men bara lite grann. När jag umgås med
exempelvis andra dyslektiker måste jag ständigt påminna mig själv om att de
också är dyslektiker och har liknande problem som jag har. Många gånger när
jag umgås med handikappade och speciellt dyslektiker, kanske för att det är
dessa människor jag umgåtts mest med, känns det som att jag är konstig för
att jag har vilja att lyckas och modet att försöka. Många av de dyslektiker jag
känner har fastnat på lågavlönade jobb bara för att de inte kan, vill eller vågar
söka högre studier och på det sättet utveckla sina kunskaper och möjligheter.
Mitt emellan dessa två världar hamnar vi som vill ta vara på ett liv fyllt av
möjligheter men också av funktionshinder och andra saker som kan krossa
drömmar. Vi här mitt emellan är inte så många och vi är många gånger
ensamma eftersom vi sällan hittar någon som är precis som vi. Det är inte alltid
det lättaste att vara gränsöverskridare men om du någon gång får chansen
- ta den då, för trots alla motgångarna får du uppleva din egen verklighet på
ett helt nytt sätt. Varje dag är ett äventyr på sitt egna lilla vis. Jag är glad att
jag är den jag är trots att jag nog aldrig kommer att förstå klockan till hundra
procent eller kommer att kunna ge en vägbeskrivningn med höger och vänster
men jag får uppleva andra saker som många bara drömmer om.
74 STRUTSENS VINGAR
I