Här - E-verktyget

UPPENBARELSENATT När Astral Projection slutade spela var jag en av de sista
att lämna scenområdet. Inga extranummer gavs på grund av ”utegångsförbundet”
efter 03.00, som organisatörerna så lustigt kallade det. En kille som stått
bredvid mig den sista halvtimmen gapade av förvåning när vakterna bar fram
rullstolen åt mig. ”Men, men, jag fattar inte. Du har ju dansat skiten av dig
bredvid mig under hela konserten”, utbrast han häpet. Jag började säga
någonting men blev avbruten. ”Jag vet”, sa han med ögonen vidöppna som
om han just fått en uppenbarelse. ”Det är det som är meningen med alltihop”.
Sedan gick han och jag rullade iväg för att hitta mina kompisar.
Nu vet du också.
STRUTSENS VINGAR I 51