Här - E-verktyget

Kvällen var perfekt och jag kände mig full av energi medan jag lutade mot
staketet framför scenen. När Astral Projection började spela hade publiken -
nu hade det börjat bli riktigt trångt - redan skrikit ”Astral! Astral! Astral!” och
klappat händerna ett tag. Medan de första basrytmerna gick genom publikhavet
började den böljande folkmassan som om tvingad att röra sig i takt med
musiken. Så även jag.
Men jag var inte van vid att stå när jag dansar, eftersom inte många lokaler
passar mina speciella behov på grund av mitt rörelsehinder. Först tog jag det
lugnt och var väldigt noga med att inte trötta ut mig. Men bara några minuter
senare hade alla sådana farhågor försvunnit. Musiken, atmosfären, publiken
som nu dansade som besatt- sammantaget framkallade det den överväldigande
känslan av att släppa taget. Jag var extatisk! Och det utan några som helst droger
eller alkohol. Inte ens en öl, möjligtvis lite extra syre.
VAR TVUNGEN ATT TA AV SIG TRÖJAN Detta tillstånd är inget nytt för mig,
vanligtvis brukar jag uppnå det varje gång jag ”rockar”. Men denna gång var
annorlunda. Jag tror inte att jag någonsin ”rockat” så länge, så mycket och
med sådan intensitet tidigare. Det var bara 12 grader, vilket är rätt kallt till
och med för att vara Sverige i juli, ändå var jag tvungen att ta av mig tröjan.
Ju mer jag dansade, desto mer energi fick jag. Jag var i vad jag antar kan
kallas trance. Plötsligt fick jag en idé. Varför släpper jag inte taget om staketet
och lutar mig mot människorna omkring mig, låter dem ta emot mig om jag
inte orkar hålla balansen? Jag funderade ett slag och så gjorde jag det bara.
Religöst. Det är det bästa ordet för att beskriva min känsla. En långvarig
mental och fysisk orgasm som utvidgades medan jag fortsatte ”rockandet”
resten av konserten. Stående, utan rullstol, utan kryckor, utan annat stöd än av
det gungande publikhavet.
50 STRUTSENS VINGAR
I