Här - E-verktyget
Här - E-verktyget
Här - E-verktyget
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
LINDA KARLSTRÖM<br />
SKÖNHET ÄR EN MASK MELLAN BRÖSTEN!<br />
Det har blivit en hel del ärr genom tiderna. Både här och där. Tre stycken riktigt<br />
långa, sen några små ”fjuttisar” från shuntar och dylikt och så förstås<br />
några hundra tusen ”minisar” av nålstick och kanyler på både armar, ben,<br />
huvud och rumpa.<br />
I flera år hittade jag på en massa sätt och anledningar till att dölja dom. Jag<br />
tror att min tid som helmaskerad skönhetsdrottning började när jag upptäckte<br />
hur en ”perfekt” kropp skulle se ut, enligt mina egna föreställningar. Jag insåg<br />
ganska så snart att på den ”perfekta” kroppen satt det inte två breda maskar<br />
på ryggen och inte heller en ännu fetare mellan brösten. Utan det var fin och<br />
slät hud som gällde. Jag tror att jag prövade alla medel för att folk runt om<br />
kring mig inte skulle upptäcka mina grovt uppseendeväckande skönhetsfel. På<br />
sommaren gick jag med T-shirt på stranden, tills jag och mamma hittade en<br />
heltäckande baddräkt, till min stora glädje. Solbrännan blev ju inte så snygg<br />
men jag slapp i alla fall att skämmas ögonen ur mig på stranden.<br />
I skolan hade jag och min bästa kompis ett tecken som betydde: Oj Linda!<br />
Nu har tröjan åkt ner och nästan hela ärret syns! Jag provade även täckstift,<br />
hudliknade tejp och någon sorts kräm som mirakulöst skulle få ärren att helt<br />
försvinna, eller åtminstone halvt. Utöver det tittade jag även över priser för<br />
att operera bort ärret med någon sorts laserteknik. Men, ”icke sa Nicke”, det<br />
var för dyrt och ärren satt där dom satt.<br />
Men en morgon när jag var 14 år vaknade jag och kände mig förändrad på<br />
något sätt. Det var vår, solen sken och i min garderob låg en ny tröja som var<br />
jättefin men som gick en bra bit nedanför ärret.<br />
Varför? Frågade jag mig själv. Varför håller jag på som jag gör? Sedan gick jag<br />
upp, tog på mig den nya, urringade tröjan och gick till skolan. - Ditt ärr syns,<br />
varnade min kompis mig med vårt specialtecken. - Vad gör det då, sa jag lite<br />
coolt. Sanningen var den att det gjorde en hel del. Efter den dagen har jag<br />
bara fått fler anledningar till att visa ärret än att dölja det. Tänk bara först och<br />
främst vad ärret betyder, det betyder liv. Vad är det som är så hemskt med det<br />
som påminner en om att man lever. Idag är jag stolt över mitt ärr, okej det<br />
STRUTSENS VINGAR I 71