Här - E-verktyget

ERIKA ALMGREN
SKILDA VÄRLDAR
De senaste åren har jag börjat beskriva mig själv som en högskolestuderande
dyslektiker. Jag lever mitt emellan två världar eller rättare sagt med en fot i
varje. Den ena världen är handikappvärlden och den andra är er verklighet.
Jag har aldrig riktigt passat in i någon av världarna. Ibland tillhör jag den ena
och ibland den andra verkligheten. I er verklighet finns så många självklarheter.
Det är en självklarhet att själv kunna gå, kommunicera, lära sig saker, äta
och så vidare. Det är helt naturligt att själv kliva ur sängen och gå in i
badrummet och se sig i spegeln som hänger ovanför handfatet. Det är en
självklarhet att du kan läsa tidningen om du vill, med just den frukosten du
vill och har valt i affären. Inte är det väl speciellt konstigt att gå till skolan
utan att behöva hjälp? Finns det någonting mer naturligt än att förstå vad som
står i en historiebok eller att skratta med kompisar? Nej, jag tror inte det. Jag
tar mycket av just det här för självlart för jag är en del av den verkligheten.
Jag läser på universitet och tycker inte att jag är speciellt annorlunda på det
sättet.
Det som skiljer mig från mängden i den här verkligheten är att jag är 21 år
och inte kan skilja på höger och vänster. Jag är högskolestuderande på Ckursnivå
och har inte klockan helt automatiserad. Det som många tioåringar
kan, ja, det kan inte jag fullt ut.
I den andra världen, när media ska beskriva handikappvärldens alla invånare
blir minsta sak en bravad och att göra ”normala” saker en enorm seger.
Man kan ju alltid roa sig med att spekulera i hur tidningsrubrikerna skulle se
ut om man vände på deras innehåll till det motsatta. Exempelvis kan det nu
stå ”Rörelsehindrade Lena tar körkort” eller ”dyslektiska Erika går på universitetet”.
Varför står det aldrig i tidningen ” Friske Carl tog sig över gatan i
rullstol under rusningstid” eller varför inte ”Marie utan funktionshinder tog
examen som undersköterska”?
Jag har många gånger funderat på vad som är normalt. Vad ordet betyder
vet jag på sätt och vis men det som är fullständigt normalt för mig är långt
ifrån säkert att det är normalt för dig. Mina förslag på tidningsrubriker tycker
STRUTSENS VINGAR I 73