Här - E-verktyget

ÅSA BJÄRENÅS
FRIHET
Jag har flyttat hemifrån tre gånger i mitt liv.
Första gången var hösten 2000 då jag tog mitt pick och pack, min väninna
Johanna och utan vidare planering flyttade till London. Friheten gick då inte
att beskriva i ord och hela världen låg för mina fötter. Längtan efter äventyr
och spänning hade hängt över mig som en tjock dimma hela gymnasieperioden
och jag kände mig som en fågel som släppts ur sin bur.
Frihetskänslan försvann och jag återvände hem till mammas trygga famn
då frustrationen över trappor, små toaletter, trånga bussar och ihållande regn
blev för stor. Allt detta (förutom regnet) som man kanske på hemmaplan,
med de rätta kontakterna, hade kunnat åtgärda fick mig, helt utlämnad i
storstaden, att känna mig otroligt utanför, liten och svag, ej önskvärd. London
var inget paradis för mig som rörelsehindrad.
Andra gången jag fick luft under vingarna var hösten 2001 då jag bestämde
mig för att på allvar ta tag i mitt liv och därför börja vid Växjö universitet.
Denna gång hade jag många utropstecken i bakhuvudet och jag visste vad jag
behövde för att jag skulle kunna trivas, för att det skulle fungera för mig. Jag
och min kompis, kombinerad assistent, Marie blev därför sambos i ett korridorsrum
precis vid det mycket anpassade universitetet. Jag skulle nu kunna få
hjälp precis när på dygnet jag behövde och dessutom var det perfekt avstånd
för att ta elbilen till skolan. Detta kändes rätt och jag trodde jag hade fått veta
vad frihet är. Men, en månad gick och jag blev tillsammans med Eddie, en
kille i min klass och ville inte längre vara beroende av Marie. Då märkte jag
genaste avsaknaden av dörröppnare, jag kunde inte komma och gå som jag
ville, utan Marie var alltid tvungen att vakta ifall jag kanske skulle dyka upp.
Detta började irritera både mig och henne och efter ett tag även tära på vår
relation. Dörröppnarna kom aldrig och jag flyttade därför in hos Eddie någon
månad senare i hans korridorsrum. Tre trappor utan hiss.
Jag blev fruktansvärt handikappad! Jag slutade gå till skolan på grund av
koncentrationssvårigheter och dagarna flöt på utan att jag gjorde något
STRUTSENS VINGAR I 77