Här - E-verktyget

30 STRUTSENS VINGAR
I
BEMÖTANDE
I tunnelbanan tittar många när jag kommer in, titta han är cp tänker dom. Jag
blir arg och ledsen.
Jag tittar tillbaka och skulle önska att jag kunde prata ordentligt, då skulle
jag säga:
- Jag är inte dum i huvudet, fast jag har en cp-skada och ni är inte så vackra
ni heller.
Tanter och gubbar som är fulla, blir jag rädd för.
Inte dom fulla som sitter på parkbänkarna, dom hälsar jag på.
Små barn som stirrar blir jag irriterad på, om deras mammor och pappor
bara tittar och inte säger något. Jag vill att dom ska prata med sina barn om
att det finns männikor som är handikappade och gärna prata med mig. Då
skulle jag bli glad.
Jag vill också att man pratar om cp-skador och utvecklingsstörning på
dagis. Innan barnen blir så stora att dom retas om cp.
När jag lyssnar på musik då bryr jag mig inte om att jag är cp.
När jag ser på sport glömmer jag bort mitt handikapp. Då är jag lika engagerad
som alla andra som inte är handikappade.
Jag tycker om att äta god mat, då tycker jag att den är lika god som alla
andra tycker.
Jag tycker inte om att ha cp-skada, men jag tycker om mina ben, armar,
huvud, rygg, händer, fötter och framförallt mitt hjärta, som arbetar hela tiden
och gör så att jag kan leva.
Jag tycker om att leva!
JONAS STERNER