SFV-KALENDERN - Svenska folkskolans vänner

Tom Westergård blev student från Vasa
lyceum 1956, men de inledande studierna
i juridik gav vid handen att han var en det
praktiska värvets man. Han lärde sig av
liv och arbete.
Tom Westergård gick in i förvärvslivet
med en blygsam post som tullchef i
Galtby, Korpo där han övervakade den
nystartade Vikinglinjens trafik till Gräddö
på svenska sidan sommarhalvåren 1959
och 1960. Han fick grundläggande utbildning
vid tullverket och verkade sedan
som tulltjänsteman vid tullkammaren i
Helsingfors till 1963.
Åren vid tullen var inte förgäves. Tom
Westergård kom att utveckla en fin men
också skarp människokännedom och en
förmåga att klara av besvärliga situationer.
En första yrkesmässig framgång och
karriär kom Tom Westergård att uppleva
vid Rundradions svenska programsektion
dit han kom 1963 för att redan året efter
bli redaktionschef vid Aktuelltredaktionen.
Den unga redaktionschefen var inte
alltid som klippt och skuren för radiobolagets
baktunga förvaltning. Han inbjöd
sina redaktionsmedlemmar att var för sig
ta ett ökat ansvar och stå för hur uppdragen
blev utförda. Det betydande steget
mot redaktionell demokrati sågs inte av
alla med blida ögon. Det är svårt att samtidigt
vara kamrat och chef i ett kollektiv
som består av ystra journalister. Han vitsordades
dock som en duglig chef, som när
han ansåg det befogat, kunde visa prov på
avsevärd självständighet.
Redaktionschefen stod för en i små
redaktionella förhållanden stark utveckling
av aktualiteterna. Själv hade han en
snabb reaktionsförmåga och utmärkta utförsgåvor.
En samtida kollega minns ännu
begeistrad hur hans chef med stöd i fyra
punkter på en papperslapp kunde improvisera
en lång kommentar om premiärminister
Kosygins blixtbesök i Finland
hösten 1968. ”Alla bitar föll på plats”.
Westergårds gamängaktiga profil och humor
uppskattades också då den lilla redaktionen
höll ihop på fritiden.
Uppdraget först som allmänreporter,
sedan politisk journalist och därefter chef
gjorde det möjligt att skapa viktiga nätverk.
Tom Westergårds meritlista gjorde
honom väl ägnad att bli informationschef
vid Nordiska ministerrådets sekretariat i
Oslo åren 1974–1978, i synnerhet som
uppdraget då var vikt för Finland. Han beklädde
sin tjänst med en saklig måttfullhet,
helt i samklang med den ekonomiska
återhållsamhet och retorikbefriade saklighet,
som nästan alltför ofta kännetecknar
det nordiska samarbetet.
Statsminister Kalevi Sorsa kallade Tom
Westergård till statsrådets informationschef
år 1978 och han fortsatte under tre
presidenter och växlande regeringar fram
till 1991. Den långa tjänstgöringsperioden
visar att Tom Westergård kunde sköta sin
uppgift smidigt, han kunde behålla sina
höga chefers förtroende och han fungerade
som ett känselspröt med god förankring
i den politiska verkligheten. Därtill
var hans relationer till media gnisselfria
under en ömsesidig uppskattning.
Tom Westergård går till den politiska
historien som en av president Mauno
Koivistos få, nära medarbetare. Koivisto
ansåg ju att han, i motsats till Martti Ahtisaari,
inte behövde en spokesman, men
han behövde och utnyttjade Tom Westergård,
som har kallats ”Mauno Koivistos
åskledare” och politiska scout.
Med en bakgrund i media och avsaknad
av akademisk examen, samt inget
dagsverke som politisk förtroendevald
127