SFV-KALENDERN - Svenska folkskolans vänner

aldrig själv blev ledamot i det illustra
sällskapet, och att han inte heller kallades
till hedersdoktor vid något universitet
vilket han ju objektivt sett i högsta grad
förtjänat. Allt detta är gissningar, själv
säger Bengtsson ingenting och vännerna
är diskreta.
Bengtssons tillstånd förvärras under
det följande året; han säger sig ”ligga
på plågans bädd, där jag har det rent ut
sagt djäkligt”. Hans brev blir allt kortare,
och mot slutet av 1954 är det Gerda som
skriver dem på hans begäran. Den 19
december samma år slutar hans liv, och
han gravläggs invid Amnehärads kyrka i
Gullspång. I sina minnesanteckningar uttrycker
Eric Linklater sin stora sorg, men
fortsätter sedan:
...vad jag skall minnas är hans skratt som
tycktes röra sig överallt i hans mäktiga
kroppshydda och till sist trängde fram i
en serie kluckanden likt de bubblor som
stiger upp från en isländsk geysir och är
resultatet av en rik inre värme.
*
FGB:s son Kim Bengtsson har vänligen
läst manuskriptet och korrigerat några inexakta
uppgifter. Ylva och Gustav Bengtsson
har gett tillstånd att använda citaten i
Frans G. Bengtsson var en utomordentlig
sällskapsmänniska, med många vänner också
i Finland.
texten. Bilderna har ursprungligen ingått
i Frans G. Bengtsson, En minnesbok (red.
Michanek 1955).
55