SFV-KALENDERN - Svenska folkskolans vänner

20
I Polyfemos grotta
Nästa stopp blev i cyklopernas land,
som skall ha befunnit sig på västra Sicilien
nära moderna Trapani. Odysseus tog
med sig endast sitt skepp och lämnade de
andra på en liten holme utanför kusten.
Grekerna antog att de lokala invånarna
skulle respektera gästfrihetens regler,
trängde sig in i en grotta i dess invånares
frånvaro och tog sig till dennes förråd
av mjölk och ost. Men när den jättestora
enögda cyklopen Polyfemos kom hem
med sin flock, stängde han in männen i
sin grotta med en tung sten och började
äta upp Odysseus män den ena efter den
andra.
Vi vet faktiskt att bronsålderns invånare
på västra Sicilien, som kallades sikaner,
härstammade från Iberiska halvön, medan
sikulerna i den östra delen av ön hade
närmare kontakter med fastlandet. Båda
representerade den såkallade apenninska
kulturen, idkade faktiskt får- och getskötsel
och tillverkade massor av ost för magrare
perioder av året. Polyfemos samtalade
med Odysseus, som sade till honom
att hans namn var ”Ingen”. Vi vet inte på
vilket språk samtalet fördes men namnet
Odysseus kan ju tänkas likna det grekiska
ordet ”oudeis” som betyder ”ingen”. Polyfemos
drack för mycket av det ismariska
vinet och störtade ned på golvet. Då han
somnat övertalade Odysseus sina män att
tillverka en trästam till ett stickvapen och
glödgade det sedan i elden. Sedan stötte
de in det i cyklopens enda öga. Vrålande
av smärta och ilska öppnade Polyfemos
grottingången för att släppa ut sina får
men försökte fumlande fånga de flyende
männen. De hade dock bundit sig fast under
jättens stora får, så det enda han kände
var fårens ryggar. Hans skrik väckte de
andra cykloperna, och de ropade åt honom
och frågade vem som hade skadat
honom. Polyfemos svarade då ”Ingen”,
vilket fick de andra cykloperna att gå och
lägga sig igen i tron att Polyfemos hade
blivit galen.
Polyfemos var emellertid guden Poseidons
son, och Poseidon hatade Odysseus
ännu mera efter den här episoden.
På Aiolos ö och
i laistrygonernas land
Nästa äventyr tog skeppen till vindarnas
ö Ustica, 60 sjömil nordost om Sicilien,
där vindarnas härskare Aiolos bodde
med sina sex döttrar och sex söner som
var gifta med varandra. Han välkomnade
Odysseus hjärtligt och efter en månad, när
det var dags för hjälten att fortsätta resan,
gav guden honom medvind för att komma
hem och en säck med alla motvindar i.
Aiolos sade att Odysseus inte fick öppna
säcken förrän han nått Ithaka som låg på
ett avstånd av 540–600 sjömil. I tio dagar
och nätter seglade skeppen i full fart mot
Ithaka, och Odysseus höll sig vaken då
han var rädd att hans män skulle öppna
säcken. Då han redan såg Ithaka somnade
han dock av utmattning, och den nyfikna
och misstänksamma besättningen öppnade
säcken. Alla vindar släpptes ut, och
skeppen drevs tillbaka till Aiolos ö, men
jagades bort då Aiolos insett att Odysseus
var hatad av Poseidon.
Efter att ha irrat i sex dagar och nätter
norrut nådde skeppen en klippig kust,
laistrygonernas land, troligen San Bonifaciobukten
på södra Korsika där folket var
barbariska kannibaler. Dessa kastade stenblock
mot skeppen, och alla sjönk utom
Odysseus eget fartyg. Man får kanske vara
så cynisk att skalden på detta sätt ville bli