SFV-KALENDERN - Svenska folkskolans vänner

hittat någon annan källa som kan verifiera
det. Å andra sidan finns det många villospår
i Graham Greenes liv.
Det stora och sista besöksåret var 1969.
Då får Greenes finska förlag Tammi ett telefonsamtal
som man sent skall glömma.
Förläggaren Matti Suurpää berättar i sin
minnesbok ”Kuljin missä kuljin”/Jag gick
där jag gick (2008) att han som nyanställd
på Tammis förlag hade blivit uppringd av
en person som kallade sig Graham Greene
och vill träffa sin finska förläggare. Matti
Suurpää gick in till förlagschefen Jarl Hellemann
och frågade om det var förlagets
policy att utsätta ny personal för ”practical
jokes”. Absolut inte, svarade Hellemann.
Så herrarna från Tammis förlag begav sig
till den avtalade mötesplatsen som var Societetshusets
bar. Mycket riktigt, där satt
Graham Greene. Sedan fortsatte man till
Savoy för att äta middag.
58
På spaning i Imatra
Graham Greene var förtegen om sitt skrivande
också inför sin finska förläggare.
Han berättade att han hade bott en vecka
på Statshotellet i Imatra. Han hade skrivit
in sig som G. Greene och ingen hade känt
igen honom. Greene ville inte gå närmare
in på vad han gjorde i Imatra. Suurpää
förmodar att han ville uppleva atmosfären
i närheten till Sovjetunionen. Jag
vet att man från hotellets tornrum kan se
över gränsen till Ryssland. Greene ställde
många frågor om hur man i Finland upplevde
förhållandet till den stora grannen i
öster. Föregående år hade varit ett internationellt
krisår med den sovjetiska invasionen
i Prag 1968.
Det var kännetecknande att Graham
Greene hade en fabulös förmåga att tidigt
få upp ögonen för konflikter som låg
i stöpsleven. Det är fullt möjligt att den
engelska författaren hade läst en – helt
förfalskad – nyhetsrapport i Washington
Post att Sovjetunionen höll på att flytta
fram sina positioner i Finland efter Pragkuppen.
Tidningen gjorde gällande att
sovjetiska truppstyrkor avancerade längs
Saima kanal in i Finland. Ingen får mig
att tro att Greene befann sig i Imatra för
att beundra forsen. Några ryska soldater
hittade han inte – om det nu var det han
var ute efter.
Besöket på Statshotellet i Imatra framstod
länge för mig som gåtfullt. Om det
var ett amoröst äventyr så kan man fråga
sig varför Graham Greene måste resa så
långt österut i Finland. Behövde Greene
en vecka på sig för att få ett grepp om
den ”politiska atmosfären” kring gränsen?
Plötsligt såg jag ett nytt mönster
framträda efter att ha stött på en uppgift
att superspionen Kim Philby tidigare hade
försökt arrangera ett möte i Helsingfors
med en av sina förra agentkolleger Nicholas
Elliot. Det var samme Elliot som avslöjade
att Philby var sovjetisk agent och
som framtvingade hans flykt från Beirut
till Moskva 1963! Nu skedde Graham
Greenes besök i Imatra 6 år efter Philbys
avhopp, som var en internationell skandal
för den brittiska och amerikanska säkerhetstjänsten.
Senare blev det känt att
KGB höll Philby tämligen isolerad de första
åren i Moskva ”för att skydda honom
mot fientliga agenter”. Philby vantrivdes
helt enkelt. Det fick Graham Greene veta.
Det är därför fullt möjligt att Greene försökte
ordna ett sammanträffande. Vi vet
inte vad som hände i Imatra. Blev Greene
utlovad ett möte varpå han reser till Imatra?
Eller så återtogs löftet av KGB. Det
fanns de inom ledningen för KGB som
misstrodde Philby för att fortfarande vara