SFV-KALENDERN - Svenska folkskolans vänner

Ernst Mether-Borgström: Himmelsstegen, 1968, olja.
Den framsynta inköpspolitiken fortsattes
sedan av Axel Haartman, också han själv
målare. Han var under sin tid som intendent
(1923–1953) noga med att förvalta
traditioner i stadens konstliv, och under
hans tid växte samlingarna till nästan det
tredubbla, varvid betydande donationer,
bl.a. av medlemmar av familjen Dahlström,
spelade en avgörande roll.
I samband med modernismens intåg i
Finland har en rad Åbokonstnärer gjort
en bemärkt insats, rent av till den grad att
man kunnat tala om en ”åboskola”. Här
är det dock de finskspråkiga konstnärerna
som stått i förgrunden. En föregångare
var Edvin Lydén, som redan på 1920talet
experimenterade med olika former
av abstrakta framställningssätt. Bland de
olika gruppbildningar som förekom i Åbo
72
under seklets förra hälft väckte särskilt
Pro Arte-gruppen uppmärksamhet också
i Helsingfors 1935 med en utställning i
Konsthallen. Den mest bemärkta i gruppen
är Otto Mäkilä, som sedan kom att
bli en föregångare i en surrealistiskt tonad
abstrakt stil, som innehåller en stark dos
lyriskt känslouttryck. Också konstkritiken
(med bl.a. just Lydén som flitig aktör – på
finska) fick i Åbo en betydelse som endast
kan jämföras med huvudstadstidningarnas.
Allt detta gjorde att konstlivet i Åbo
också under efterkrigstiden blomstrade på
ett sätt som någon annan lokal kulturmiljö
i Finland knappast kan uppvisa. Till stadens
svenskspråkiga bildkonstmiljö har i
hög grad bidragit Åbo Akademi, som sedan
1920 haft en lärostol i konsthistoria.
I det svenskspråkiga Österbotten har