SFV-KALENDERN - Svenska folkskolans vänner
SFV-KALENDERN - Svenska folkskolans vänner
SFV-KALENDERN - Svenska folkskolans vänner
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
86<br />
Tudelad attityd<br />
Det är det moderna franska måleriet med<br />
sitt genombrott i Finland 1901 med målningar<br />
av impressionister och neoimpressionister,<br />
utställningen av Edward Munchs<br />
måleri 1909, Sigurd Frosterus konstteoretiska<br />
bok Regnbågsfärgernas segertåg 1911<br />
och utställningen av Der Blaue Reiter på<br />
Strindbergs konstsalong 1914 som i mitt<br />
tycke kom att skapa en stilmässig och estetisk<br />
attityd till måleriet som kunde kallas<br />
för typiskt finlandssvensk. Det är intressant<br />
att veta, att det var ungefär samtidigt<br />
med detta som begreppet ”finlandssvensk”<br />
introduceras av Rolf Pipping.<br />
Det kan tolkas som om det impressionistiska<br />
måleriet med sina motiv och hänvisningar<br />
till borgerliga värden, men även<br />
genom sina för mediet självändamålsenliga<br />
principer liksom den abstrakta modernismen<br />
som enbart hänvisade till sig själv,<br />
kom att bli ett emblem och ett sätt för de<br />
finlandssvenska konstnärerna att uttrycka<br />
sin sociala tillhörighet och sin upplevda<br />
nya isolation som kulturell grupp. Samtidigt<br />
kände man behag i att kunna identifiera<br />
sig internationellt och vara en del av<br />
en större kultur. Detta drag accentuerades<br />
särskilt under 1900-talets första decennier<br />
då debatten kring konstens estetiska kvaliteter<br />
och konstverkets självändamålsenlighet<br />
kontra konstverkets nationella<br />
identitet tolkades som typiska för landets<br />
båda språkgrupper. Man betonade den<br />
svenskspråkiga gruppens mer liberala attityder<br />
och nyfikenhet på det nya som en<br />
egenskap men också som ett alienerande<br />
drag, ett sätt att undvika verkligheten.<br />
På basen av det ovannämnda kunde<br />
epitetet finlandssvensk konst beskrivas å<br />
ena sidan som ett behov och en mental<br />
nödvändighet att manifestera sin egenart<br />
samtidigt som behovet av en tradition<br />
kom att symbolisera konserveringen av<br />
en speciell smak för måleri, med klassiskt<br />
trygga motiv, där skönhetsvärdet,<br />
uttryckt i en ljus- och färgestetisk stil, var<br />
ett mervärde för konsten och där det dekorativa<br />
draget, ytan, i denna konst, blev<br />
till ett radikalt ställningstagande för det<br />
moderna och det nya. Det är inte en tillfällighet<br />
att den abstrakta konstens pionjärer<br />
i Finland råkade vara finlandssvenskar.<br />
Denna tudelade attityd, som en paradox,<br />
syns också den ha varit livsviktig för den<br />
finlandssvenska konstens fortbestånd och<br />
välmående.<br />
Genombrott på 1960-talet<br />
Så här såg det i stort sett ut ända till<br />
1960-talet. Men just 1960-talet med sina<br />
nya öppna samhällen, sina demokratiska<br />
strävanden, det vaknande världssamvetet<br />
och en förkärlek för ny medial teknik kom<br />
att lösgöra vårt land från inlärda stereotyper<br />
i bildkonsten. Olika tvärkonstnärliga<br />
attityder gjorde då sina genombrott<br />
i Finland. De gamla till sitt hantverk relaterade<br />
disciplinerna förlorade sin status<br />
och den nya, mera mångsidiga attityden<br />
till konsten gjorde sitt genombrott hos<br />
våra unga konstnärer via internationella<br />
utställningar och den nya mångfalden av<br />
tryckt information. Måleriet upplevdes<br />
som förlegat. Den romantiska bilden av<br />
konstnären som ett individuellt nyskapande<br />
”geni” skrotades. Reproducering<br />
och mångduplikation av konsten blev ett<br />
program samtidigt som konsten konceptualiserades<br />
och blev mer språklig. I detta<br />
sammanhang kom det formellt estetiserande<br />
måleriet som varit den ”finlandssvenska<br />
konstens” identitet plötsligt att<br />
verka utanför och ålderdomlig.
Change language