Strategisk utblick 2012. - FOI

får antas stärka såväl enskilda staters förmåga som den samlade
förmågan i Europa. Samtidigt kan det vara nödvändigt att
nyansera och eventuellt tona ned förväntningarna. Samarbete
kommer inte att lösa allt här och nu utan det gäller att anta ett
långsiktigt perspektiv och vara beredd på att stötestenar inte
kommer att saknas. Som ett led i detta krävs en medvetenhet bland
de europeiska staterna om de potentiella negativa effekter som kan
bli kännbara på olika nivåer och i varierande utsträckning som en
följd av vilka val staterna gör när det gäller försvarssamarbete.
Försvarssamarbete kan för de involverade staterna för det första
leda till ett ökat behov av samordning och anpassning, vilket
riskerar att leda till förseningar som kan innebära att den verkliga
vinsten och besparingen uteblir. Det finns också en risk med att
bli alltför beroende av andra för tillgången på försvarsmateriel.
Politiskt innebär samarbete ett visst avkall på det nationella
självbestämmandet, eftersom samarbete kräver kompromisser och
ökar beroendet.
Den nuvarande utvecklingen innebär för det andra de facto
en splittring av Europa på försvarsområdet då de olika
försvarssamarbetena utanför EU:s och Natos ram utgår från olika
behov och förutsättningar. Denna gradvisa fragmentering kan få
till följd att stater är än mindre förmögna och benägna att lägga tid
och energi på den samlade försvarsförmågan och den gemensamma
säkerheten i Europa, vilket inverkar negativt på samarbetet inom
EU och Nato. Med många parallella samarbetsinitiativ finns även
en tydlig risk för onödig duplicering.
Slutligen tappar GSFP också styrfart när de två största
europeiska militärmakterna, Frankrike och Storbritannien,
öppet prioriterar sitt bilaterala samarbete framför samarbete i
EU. Om försvarssamarbete i framtiden fokuseras alltmer till
de stater som har störst militär kapacitet finns det en risk att
övriga medlemsstater i ännu mindre utsträckning vill bidra till
förmågeutveckling och krishanteringsinsatser inom EU. Om detta
blir effekterna är det oklart om de europeiska staterna gemensamt
kommer att kunna bygga upp en egen försvarsförmåga inom EU
och Nato, med vilken de både kan ta ett större ansvar för fred
och säkerhet och möta gemensamma hot och utmaningar. De
europeiska staterna står inför ett tydligt dilemma – samarbete är
ett måste i den ekonomiska krisen spår, men det finns uppenbara
gränser. Samarbete i ett forum kan underminera samarbete i andra
fora, i detta fall EU och Nato.
23