Strategisk utblick 2012. - FOI

8
Idag har detta läge förändrats dramatiskt. Östersjöområdet
kan numera snarare betecknas som vad den brittiske forskaren
Barry Buzan redan på 1980-talet kallade ett ”säkerhetspolitiskt
komplex”, dvs. ett område som utgörs av en grupp stater vars
primära säkerhetsproblem är tillräckligt sammanlänkade för att
deras respektive nationella säkerhet inte realistiskt kan ses som
fristående från de övriga. Till skillnad från kalla krigets dagar är
alltså Sveriges säkerhetspolitiska situation synnerligen en integrerad
del av inte bara Finlands, utan även de baltiska staternas, Polens
samt Rysslands och Tysklands säkerhetspolitiska relationer. Detta
är en för Sverige nygammal situation, eftersom den utgjorde
svensk säkerhetspolitisk verklighet i flera hundra år, åtminstone
fram till tidigt 1800-tal. Men den är tillräckligt gammal för att
vara okänd för många svenskar. Detta gör att en analys av hela
problemområdet är på sin plats.
Fortsatt fred eller framtida konflikter i Östersjöområdet?
Det första man kan undersöka i fråga om Östersjöområdets
konfliktpotential är de endogena faktorerna, dvs. som utgörs av
problem mellan Östersjöstaterna själva. Här har sedan länge
relationerna mellan Ryssland och de baltiska staterna stått i fokus,
särskilt Estland och Lettland. En av huvudorsakerna till detta
är att de två senare staterna sedan Sovjettiden har relativt stora
rysktalande och/eller etniskt ryska minoriteter inom sina gränser.
Dessa har i varierande grad och av olika anledningar haft problem
att ställa om sig till de krav som ställs för medborgarskap i de
självständiga, baltiska staterna.
De flesta bedömare anser det som osannolikt att en konflikt i
närtid mellan de baltiska staterna och Ryssland skulle leda till
militär konfrontation. Däremot finns det politiska krafter som
underblåser fortsatta spänningar mellan dem. Dessa spänningar
kan vara problematiska i sig själva, och på sikt leda till en
konfliktspiral. Den nyvalde ryske presidenten Vladimir Putin
har upprepade gånger hävdat att just stödet till ryska minoriteter
utomlands är en central fråga för rysk säkerhetspolitik. Den nye
ryske vice premiärministern Dimitrij Rogozin – tidigare rysk
Nato-ambassadör – utmålade i en artikel i slutet av februari
2012 de baltiska staterna som ”orättfärdiga regimer, grundade
på våld, förtryck och lögnaktig propaganda”, och antydde att
de inte kommer att leva länge i sin nuvarande form. Denna typ
av retorik ses med betydande oro i de baltiska staterna, vars
regeringar har att balansera sina ryska minoriteters konstruktiva
integration i de baltiska samhällena med en politik som bygger
på självständighet utan undfallenhet mot Ryssland. Deras