Strategisk utblick 2012. - FOI

dessutom ofta i kontorslandskapsliknande miljöer. Även om denna
typ av attack knappast sätter banken ur spel så är det ett effektivt
utpressningsvapen då den sprider osäkerhet.
Vem är den elektromagnetiske antagonisten?
Hotet från den elektromagnetiske antagonisten har traditionellt
kallats för ”elektromagnetisk terrorism”. Problemet med denna
beteckning är att den i viss mån begränsar tanken vad gäller
möjliga hotbilder. Det är inte endast terroristgrupper som kan
tänkas vilja störa eller förstöra elektronisk hårdvara. Som nämnts
ovan kan det även utnyttjas av brottslingar för utpressning eller
som hjälpmedel vid stöld. Politiska aktivister har redan berörts i
samband med händelserna under EU-toppmötet i Göteborg. Andra
möjliga elektromagnetiska antagonister kan vara individer som vill
sätta en ekonomisk eller idrottslig konkurrent ur spel, en missnöjd
anställd som vill hämnas på sin arbetsgivare, och så vidare.
Det är lätt att få tag på den utrustning som behövs. Störsändare
kan köpas direkt. Även utrustning för direktinjicering
(strömpulskällor) finns att köpa, men de är inte så svåra att bygga
och det kan vara lämpligt att anpassa utrustningen till målet
för att nå önskad effekt. Mikrovågsvapen kan generellt sett inte
köpas utan måste tillverkas. Viss teknisk kunskap behövs, men
det är ingen avancerad kunskap det rör sig om. Det är relativt
enkelt att tillverka ett korträckviddigt mikrovågsvapen då
ritningar finns tillgängliga på internet och för enklare vapentyper
är komponenterna lätt åtkomliga. Små mikrovågsvapen och
strömpulskällor kan få plats i en attachéväska och en störsändare
får plats i en ficka. Således behövs inga stora resurser vare sig i form
av pengar, logistik, kompetens eller kontaktnät.
Vilka motåtgärder finns?
Det finns väl beprövade och fungerande metoder att skydda sig
mot oavsiktliga elektriska fenomen såsom blixtnedslag. Men det
finns i huvudsak två skäl varför de traditionella metoderna brister
i skyddsverkan mot den typ av attacker som diskuteras här. För
det första är de traditionella åtgärderna anpassade till givna och
väl kända elektromagnetiska hot, och dessa åtgärder ger inte
ett generellt skydd mot en elektromagnetisk attack. Exempel
på väl kända hot är kopplingsöverspänningar, elektrostatiska
urladdningar och radarstationer vid flygplatser. För det andra så
delas en anläggning eller system in i zoner där hotet förutsätts
finnas i en yttre zon och att man skapar inre zoner där den
elektromagnetiska pulsen dämpas succesivt i varje zongräns genom
filter och skärmar. Men den elektromagnetiske antagonisten kan
35