Strategisk utblick 2012. - FOI

I och med spänningarna kring gränsen ser såväl Kina som Indien
behov av att göra sig redo för en eventuell väpnad konflikt. Således
är den militära uppbyggnaden en bidragande faktor till misstron
mellan länderna. Denna misstro förstärks av de gränsöverträdelser
som sker löpande från båda sidor. Även om gränsöverträdelserna
kan förklaras med att Indien och Kina gör olika tolkningar av var
demarkationslinjen löper, den så kallade Line of Actual Control, så
ökar de risken för att felbedömningar leder till sammanstötningar.
I trettio års tid har Kina och Indien mötts regelbundet i syfte att
lösa gränstvisten, utan att göra mer än blygsamma framsteg. Ett
av de få resultaten från dessa möten är att länderna i början av
1990-talet enades om ett antal mekanismer för att skapa ömsesidigt
förtroende, och därmed bana väg för en lösning av gränsfrågan.
Det blev dock alltmer tydligt att inte heller de förtroendeskapande
åtgärderna skulle resultera i ökat samförstånd. Vid sitt besök i New
Delhi 2010 meddelade den kinesiske premiärministern att Kina
nu räknar med att det kommer att ta lång tid innan länderna kan
enas om gränsen. I ljuset av bristen på framsteg i gränssamtalen har
Kina och Indien därmed sänkt sin ambitionsnivå. Målet är nu inte
att lösa tvisten utan enbart att förhindra att den övergår i konflikt.
Samtidigt som krishantering blivit en allt viktigare fråga hoppas
regimerna i båda länder att ekonomiska intressen ska bidra till att
stabilisera relationen. Handeln mellan länderna har ökat i snabb
takt under de senaste åren, vilket skulle kunna tolkas som att Kina
och Indien har goda förutsättningar att närma sig varandra. I
synnerhet kinesiska bedömare anser att de två grannarna är på väg
in i ett ömsesidigt beroende som stärker banden mellan Peking och
New Delhi. De pekar på att deras handel har 30-dubblats på tio år,
vilket har gjort Kina till Indiens största handelspartner.
Trots detta har emellertid Kina och Indien en lång väg att gå innan
man kan tala om ett ömsesidigt beroende. För Kina utgör handeln
med Indien endast drygt 2 procent av dess totala utrikeshandel
och indisk export till Kina har inte på långa vägar kunnat
mäta sig med den kinesiska exporten till Indien, vilket leder till
friktioner mellan länderna. Det indiska handelsunderskottet har
gett upphov till krav i Indien på importrestriktioner för kinesiska
varor. Indien utmärker sig som det land som har riktat flest
antidumpningsåtgärder mot Kina via världshandelsorganisationen
WTO, för att förhindra att kinesiska bolag konkurrerar med lägre
priser än på sin hemmamarknad.
Den bilaterala handeln har därmed inte enbart fört med sig
affärsmöjligheter för näringslivet i de båda länderna; den utgör
dessutom en källa till irritation i såväl Indien som Kina. Vad
77