Strategisk utblick 2012. - FOI

Vad kan svenskt stöd till
internationell krishantering lära av
kolerautbrottet i Haiti?
Birgitta Liljedahl, Louise Simonsson och Annica Waleij
En FN-styrka i Haiti anklagas för att ha släppt ut orenat
avloppsvatten från en camp och orsakat ett av de allvarligaste
kolerautbrotten i modern tid. Vad betyder detta för svensk
internationell krishantering? Vilka risker finns med våra egna
camper? Vad är egentligen en camp, mer än en logistisk lösning för
att säkra boende, hygien och mat för insatspersonal, flyktingar eller
internflyktingar?
De senaste decennierna har en markant ökning av fredsfrämjande
insatser ägt rum. Ofta genomförs insatserna i regioner där miljön
är under stor påfrestning. Om insatserna lämnar ett positivt eller
negativt fotavtryck efter sig beror dock på flera faktorer. Idag vet
vi, att camper, dvs. en temporär eller semitemporär förläggning
som anläggs i syfte att hysa insatspersonal eller flyktingar/
internflyktingar, spelar en nyckelroll i denna ekvation.
Sedan tidigt 1970-tal har en gradvis vidgning av
säkerhetsbegreppet skett, vilket också kommit att beröra
miljöfrågor. Mänsklig säkerhet (human security) tillsammans med
miljösäkerhet (environmental security) ges en mer central roll även
inom områden som fredsfrämjande och krishantering. För Sveriges
och det internationella samfundets del innebär detta att kraven
på hållbara insatser i allmänhet och hållbara camp-lösningar i
synnerhet ökar, vilket i förlängningen utgör ett medel att lösa
uppgiften och uppdraget.
Campen finns inte till för sig själv, utan bör sättas in i ett större
sammanhang, som en del i att leverera mot insatsens mandat
(exempelvis skydd av civila) eller kopplas till insatsens slutmål,
(s.k. exit strategy). En central fråga är därför på vilket sätt insatser
påverkar lokalbefolkningens säkerhet i stort och möjligheterna till
hållbar utveckling i ett längre tidsperspektiv.
89