Nationella indikationer för Obesitaskirurgi

NIOK 2.0 sid 29 (62)
och social funktion skattade de överviktiga sig signifikant lägre än sina matchade kontroller,
dock ej i domänen miljöfaktorer (ekonomi, utbildning, ätande) (7).
Postoperativt har de två ovan beskrivna instrumenten (SF-36 samt del av BAROS) använts för
att tre år efter kirurgi jämföra två operationsmetoder om vardera 52 patienter som matchats
för ålder, kön och BMI ur en total grupp på 1100 patienter). Några signifikanta skillnader
mellan metoderna kunde inte påvisas vid denna tidpunkt – alla opererade skattade sin
livskvalitet som normaliserad dvs. ej skild från normalbefolkningens värden (8). I en 7 års
uppföljning av ett encenters-kohort med 96 % uppföljning av patienter (n=388) opererade
med reglerbart gastriskt band kunde Steffen rapportera förbättrad livskvalitet i samtliga
domäner av BAROS-QoLdel (självkänsla, fysisk aktivitet, socialt liv, arbetsförmåga och
sexuell aktivitet) (9).
Även efter ingrepp som Duodenal Switch har nyligen rapporterats normalisering av den
preoperativt kraftigt sänkta livskvaliteten i samtliga SF-36 domäner ett år efter operation hos
en mindre grupp patienter (n=48) (10).
Huruvida den positiva effekten på livskvalitet är bestående eller har en tendens att klinga av
över tid samt om den säkert korrelerar till grad av viktnedgång är osäkert. Olika studier som
använder olika metoder för intervention samt för utvärdering av livskvalitet (SF 36, BAROS,
NHP, RAND, WQOL-Lite, GIQLI, WHOQOL) har givit delvis motstridiga resultat. I de
flesta långtidsuppföljningar är ”nöjdheten” acceptabel hos >75 % av patienterna även efter
tidigare använda operationsmetoder (såsom VBG) och mer än 90 % skulle
göra/rekommendera operationen trots eventuella bieffekter (11). Patientens kunskaper,
attityder och motivation är sannolikt av stor betydelse för ett bra resultat över tid (12).
Ätstörningar
Ätstörningar som Binge Eating Disorder (BED) och Night Eating Syndrome (NES) är vanliga
bland obesa (ca 10 %), men ej överrepresenterade bland dem som väljer kirurgi (13). Frågan
om preoperativa ätstörningar kan påverka resultatet av kirurgi och således utgöra en relativ
eller absolut kontraindikation är ofullständigt undersökt. En vanlig expertsynpunkt är att en
lättare ätstörning i sig inte utgör en generell kontraindikation. Vid misstanke på allvarligare
ätstörning bör patienten bedömas avseende behandlingsalternativ av expertis inom området
(14). Vid en diagnostiserad ätstörning bör sannolikt kontakt inom psykiatrin eller vid
ätstörningsenhet behållas efter den kirurgiska interventionen även om inga studier i ämnet har
påträffats. I de flesta äldre guidelines och expertutlåtanden framhålls som en rekommendation
att svåra ätstörningar utgör en kontraindikation till obesitaskirurgi.
Det kan också vara viktigt att känna till ätstörningar för att kunna välja optimal kirurgisk
behandling. Frågan om ätstörningar kan uppstå efter obesitaskirurgi har främst diskuterats
efter restriktiva metoder där kräkningar tillföljd av trångt stoma är vanligare än efter andra
metoder. Kräkningar kan dessutom bero på dålig anpassning av matvanor till den nya lilla
magsäcksfickan.
Missbruk
Missbruk av alkohol eller narkotika, där t.ex. ett avslutat amfetaminmissbruk ofta resulterar i
snabb och kraftig viktuppgång, leder erfarenhetsmässigt till sämre resultat. Operationerna