Riksting 2009 - Ung Vänster

1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
Motioner och motionssvar klimatpolitiskt program
detta argument senare, i stycket om klimatansvar, sid 4, rad 33-39. Där heter det inte att länderna svär
sig fria, utan nu köper de sig istället fria, genom att förlägga utsläppsminskningar i utvecklingsländer.
Är inte detta en otydlig argumentation? När de rika länderna/företagen placerar sin produktion i
fattigare länder så smiter de från sitt ansvar, och när de satsar på miljöåtgärder i samma fattiga länder
så köper de sig fria från sitt ansvar. Är det över huvud taget fysiskt möjligt att ta ansvar med de
kriterierna? Svårt att se den röda tråden blir det också när rad 29-33 i samma stycke förordar just rika
länders stöd och hjälp till fattiga länders miljöarbete.
De flexibla mekanismerna som programförslaget hänvisar till kommer att vara en stor fråga i
klimatdiskussionerna, eftersom det hör ihop med handeln med utsläppsrätter, de rikas huvudförslag på
lösning av klimatproblemen. När vi argumenterar bör vi därför vara tydliga med vilka som har drivit
fram de frågorna, hur konflikten ser ut och vilka som tjänar på den. Istället för att fokusera för mycket
på ”västvärldens ansvar” bör vi peka på att så länge de rikaste styr kommer alla vi andra att drabbas.
Imperialismens våld drabbar världens fattigaste hårdast, men den slår också mot fattiga i Sverige och
tjänar på samma sätt de rika i världens fattiga länder. Ansvar kan de rikaste, och deras ombud i den
politiska eliten, ta om de utan att tillgripa våld accepterar en ny världsordning där vi som inte är rika
beslutar om omfördelning av samhällets resurser på ett rättvist sätt.
En aspekt av programförslagets argumentation är att ordet ”vi” används för att förklara vilka det är
som ska ta ansvar. Vi som i ”västvärlden”, alltså. Men den konflikten mellan västvärld och ”fattig
värld” (och över huvud taget att begreppen ”rika länder”, ”västvärlden” och ”Nord” blandas huller
om buller) tycker jag både är olycklig och hamnar lite vid sidan av resten av programförslaget. Som det
står i stycket ”Rättvist miljöutrymme” är det de rika, i världen och i Sverige, som är problemet. Det är
inte Sveriges invånares höga levnadsnivå, utan sättet på vilket de svenska rikaste har organiserat
samhällets resursförbrukning, som är orsak till Sveriges stora klimatskuld. Med sin makt över
ekonomiska, sociala och politiska resurser har de rikaste utnyttjat både Sveriges och andra länders
produktion för att berika sig på ett för miljön ohållbart sätt. Detsamma gäller andra länders – även
fattiga/utvecklingsländer – eliter.
Det jag antar menas med skrivningarna om ”västvärldens ansvar” är att de rika länderna och deras
företag ska tvingas ta tag i och lösa klimatproblemen på hemmaplan. Jag håller med, men skrivningen
hamnar i konflikt med en annan del av programförslaget. I stycket ”Kollektiva lösningar”, på sid 2, rad
50-51, slås fast att åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser ska sättas in där de ”har största
effekt”. Så argumenterar svenska eliter framgångsrikt för mer av flexibla mekanismer. Exempelvis sägs
att en investerad miljard i koldioxidrening i en kinesisk fordonsfabrik ger många gånger större
minskning av utsläpp än en miljard satsad i en svensk sådan. Helhetsperspektiv, kollektiva åtgärder
med största möjliga effekt och handlingskraft är ingenting som i sig motsäger en miljöpolitik för de
redan besuttna.
Jag yrkar:
Att på sid 2, rad 48-51, byta ut stycket ”Vi vänder oss…” till och med ”…har största
effekt.” mot ”Högerns svar på klimatproblemen är att låta folk välja att betala mer för
förnyelsebar el, eller subventionera bilar med en så kallad miljöbilspremie. Sådana
åtgärder löser inte klimatproblemen utan begränsar förändringen till en liten minoritet
som har råd att betala för att lätta sitt dåliga samvete.”
Att på sid 4, rad 26 efter meningen som slutar ”…Nord har makten.” lägga till följande:
”Ung Vänster vill att varje land ska hantera sina egna klimatproblem, utan att utnyttja
andra, svagare länder.”
Att på sid 4, rad 31-33 stryka meningarna som börjar med ”Ett sätt att…” och slutar med
”…minst miljöfarliga alternativen.”
Att på sid 4, rad 41-43 stryka meningarna som börjar med ”Det är inte…” och slutar med
”…ut på hemmaplan.”
Att på sid 4, rad 43-45 stryka ordet ”därför” och flytta meningen till slutet av föregående
stycke, rad 39
Att på sid 4, rad 45/41 efter meningen som slutar ”…också sker här.” lägga till följande:
”Vi kräver också att rika länder med stor import från fattiga länder ska betala
generösa klimatbistånd, det vill säga bistånd som gör varu- och energiproduktion
mindre miljöfarlig.”
Nisse Sandqvist, Ung Vänster Östersund
10